Notskrift
På 17- och 1800-talet, långt innan det fanns datorer, cd-skivor, vinylskivor eller radio så var det vanligt att dela eller sprida musik i form av notskrift. De allra flesta i Sverige kunde läsa noter, åtminstone lite grand. Nuförtiden är det mest folk som jobbar med musik som kan läsa noter, vilket är ganska synd. Det är ett väldigt bra sätt att komma ihåg musik på.Notskrift är ett system av linjer och prickar som är gjort efter samma princip som klaviaturen och vad människans båda händer kan göra med den. Om du har händerna i mitten på ett piano kan dina tummar mötas på tonen C, eller 1. På de översta fem linjerna skrivs alla toner som den högra kan nå och på de nedersta linjerna skrivs vänsterhandens toner. Båda noterna på bilden till vänster visar alltså samma ton, 1 eller C, fast för höger och vänster hand; mellanrummet gör det lättare att läsa; det skulle helt enkelt bli för många streck att hålla reda på annars.
G-klav och andra klaver
Den övre krumeluren kallas g-klav eller diskantklav och den undre f-klav eller basklav.
Som dur ser börjar G-klavens krumelur precis på linjen som är tonen G. (Åtminstone är det meningen att den ska göra det, denna sitter lite fel.) På den andra klaven, F-klaven, sitter strecket för tonen F mellan de båda prickarna. Det finns också en klav som visar var C ligger, om det skulle behövas, men den är inte lika vanlig. C-klaven ser ut så här och kan sättas på vilket streck du vill.
Noter sitter antingen på strecken eller mellan och finns det inget streck så sätter vi dit ett hjälpstreck, som vid C-noten.
Nu har vi ganska bra koll på hur höga eller låga tonerna är men det är minst lika viktigt att veta när de kommer och hur länge de ska få låta.
Notvärden
För att veta hur länge varje not skall spelas finns det olika notvärden som bestämmer hur stor del av en takt som tonen skall låta. Den första noten på nästa bild kallas helnot och låter i en hel takt. Nästa not har fått en stam, då kallas den halvnot och räcker förstås en halv takt. Nästa är ifylld och kallas fjärdedel och nästa har fått en flagga och kallas åttondel; får den en flagga till blir det en sextondel och så håller det på. Varje ny not får halva värdet av noten innan.
Den undre raden visar samma sak fast här gäller det tystnad istället.
Det måste alltid bli precis en hel takt när du plussar ihop alla notvärden och pauser mellan två taktstreck!
Det går också att "klistra" ihop två noter med en bindebåge, som i denna Ed Sheeran-låt.
Där finns även en liten punkt efter en not, det kallas att noten är punkterad och betyder att den förlängs med halva sitt värde.
En annan vanlig specialare är triolen, den betyder att de tre fjärdedelarna som är triol tar samma tid som två vanliga fjärdedelar. Jämför med ljudet i denna Clean Bandit-låt!
Här är ett par ställen till från samma låt; försök förstå vilka noter som passar till det du hör! Obs! Det två första raderna börjar med en upptakt, det är när en eller flera toner startar innan första takten. Det är därför det inte är en hel takt i början.
På skoj skulle vi kunna jämföra noterna med legobitar; bottenplattan är notlinjerna, legobitarna är noterna och varje "plupp" är en fjärdedel. Om ton 1 är längst ner på plattan kan en liten melodi se ut så här i noter och lego:
Nu syns det tydligare att den stora röda legobiten är en helnot, alltså fyra pluppar lång, fast den ligger lite innan taktstrecket. Det är vanligt att betoningen ligger precis i början av takten men här kommer betoningen något tidigare, med hjälp av en bindebåge. Detta kallas synkop.
Notskriften är alltså mycket användbar om du vill skriva ner en melodi men den fungerar lika bra att skriva ackord med. Ackord är ju tre eller fler toner på samma gång och när en melodi spelas samtidigt med ackord, eller harmonier som det också kallas, så är det på sätt och vis samma sak som att tre (eller fler) melodier låter samtidigt. Några av tonerna som finns i ackorden brukar också finnas i melodin och de andra tonerna i ackorden bildar egentligen en sorts möjliga hjälpmelodier som passar bra till den riktiga melodin. Fast det är inte så vanligt att tänka på det sättet eftersom det inte behövs. Det räcker ju med att veta vilka toner som ingår i ackorden så låter det bra.
Riff
I många slags popmusik är det vanligt att ett eller fler av instrumenten spelar en liten kort melodi som återkommer flera gånger. Det kan kallas för rytmisk figur eller ett riff. Ett riff som de flesta känner igen är det som gitarren gör i låten Smoke on the water
. (Vår version går lite lägre än på Youtube, den blir lite lättare att spela då.)
Med streck och siffror blir det ungefär |3 5 6 | 3 5 b7 6 | 3 5 6 |5 3 |
Dessa toner kommer att låta ganska rätt om du spelar dem på en gitarr; det blir rätt melodi men för att den skall låta helt rätt behövs en stämma, en hjälpmelodi, som ligger under den vanliga. Vi behöver också veta exakt när tonerna skall spelas, så rytmen blir rätt. Det blir lättare att visa med notskrift.
Början på riffet, tonerna 3 5 6, ser ut så här i noter:
men för att det ska bli rätt takt får vi göra om noterna till åttondelar och klistra ihop dem med bindebågar, så här:
(De två första fjärdedelarna kan förstås vara kvar men det kan vara lättare att förstå om alla åttondelarna är med.)
Med hjälpstämma (understämma) ser det ut så här:
Båda stämmorna med streck och siffror blir
|
|3 5 6 | 3 5 b7 6 | 3 5 6 |5 3 | |7 2 3 | 7 2 4 3 | 7 2 3 |2 7 | |
 |
När trummorna, eller snarare hi-hatten kommer in spelar den så här:
och när basgitarren kommer in spelar den så här:
Det är oftast mycket enklare, och ibland till och med bättre, att lyssna och härma istället för att läsa noter, men om du inte har någon att härma så är noterna väldigt bra att ha! Denna låt är ett tydligt exempel på hur rytm kan skrivas i noter. Melodin börjar med fjärdedelar, basen spelar åttondelar och trummorna sextondelar. Prova först att räkna till 4 i varje takt och sen till 8, vilket känns bäst? Att räkna till 16 är svårt att hinna med, men det är vad trummorna gör.
Tonarter
Detta är ackord 1 eller C med noter och med fingrar (och för säkerhets skull med lego):
.. och här kommer resten:
DmEmFGAmBm-5
Kom ihåg att det bara är de vita tangenterna som syns just nu, de som ingår i C-durskalan. Dessa kallas också för stamtoner. De svarta tangenternas toner ligger ju mellan de vita utom mellan 3 och 4 och mellan 7 och 1, som du ser på pianobilderna. För att skriva dessa mellantoner med noter får vi antingen höja eller sänka någon av stamtonerna. Ett korsförtecken (#) framför noten höjer den ett halv steg och ett b-förtecken (b)sänker noten ett halv steg. Ändringen gäller i samma takt som tecknet står i, om det inte står allra först i noterna för då gäller det i hela låten. Det finns även ett återställningtecken (
), som gör så tonen blir som vanligt igen.
Ett ackord som vi redan använt är 3dur eller E. Den mittersta tonen behöver höjas ett halvt steg; i noterna ser det ut på detta vis.
och på pianot 
.Om vi spelar i en annan tonart än C, alltså kallar en annan ton för 1, kan det behövas många # eller b. Eftersom de ofta är samma toner som ska höjas eller sänkas genom hela låten så räcker det om förtecknen bara skrivs en gång, i början av låten; sen får den som spelar helt enkelt komma ihåg att höja eller sänka på rätt ställen. Tonarten G är ett bra exempel att börja med. Hitta först tonen G. Vi kan börja på C och gå åt höger, C-D-E-F-G, som i alfabetet. Om vi nu kallar G för nummer 1 och gör en durskala från denna nya etta så måste vi som vanligt gå två hela steg, ett halvt, tre hela och ett halvt till för att komma till nästa etta. Det första tonerna går bra, bara vita tangenter, men den sista tonen nr7 blir ett halvt steg för låg och måste höjas för att hamna intill ettan. Det hörs tydligt om det spelas på piano och ser ut så här.
I noter ser det ut så här.
12345671 Korsförtecknet sätts i början av raden, på F-linjen, där nummer 7 ligger, och gäller alla noter med nummer 7 i resten av låten.
Om vi gör likadant fast utgår från tonen B istället så blir det krångligare. B ligger precis till vänster om C på pianot. Vi börjar på B, går två hela steg, ett halvt, tre hela och ett halvt till.
Men i noterna ser det inte alls lika rörigt ut eftersom förtecknen är samlade i början.
På det här sättet går det att skriva en durskala från vilken som helst av pianots toner. Tolv tonarter blir det, fast varje tonart har en parallell tonart i moll som innehåller samma toner, alltså de låtar som börjar på ackord 6 istället för 1. De tonarter som börjar på en vit tangent brukar få korsförtecken och de som börjar på en svart får b-förtecken. Du kan använda ramsan till höger här nedanfför till att komma ihåg hur många # eller b varje tonart har.
Tidigare i texten hade jag ett exempel på att skriva en melodi med siffror |123 |123 |3543|432 | Lille katt, lille katt, lille söte ka-atta
En något modernare låt som nästan börjar på samma sätt är Justin Biebers "Love yourself".
Så här skulle den kunna skrivas med siffror: | 112|3 33|2231|1 |
och med lego:
och med noter:
Men Justin tyckte nog att det var skönare att sjunga låten i en högre tonart. Kan du lista ut vilken tonart detta är?
Andra skalor
Det skulle ta lång tid att berätta om alla skalor som finns. Egentligen är det omöjligt eftersom alla kan sjunga vad de vill och bestämma sig för att det låter bra. Men det finns ett antal vanliga och viktiga varianter som är bra att kunna. Det flesta är som sagt ganska lika durskalan; det finns ju en naturlig förklaring till det.Pentatonisk skala (femtonsskala)
Hoppa över de båda halva tonstegen så får du bara fem toner i skalan - 12356. Den börjar vanligtvis på ton 6 vilket innebär att den går i moll - 61235. En mycket vanlig skala i folkmusik t ex japansk, afrikansk eller amerikansk, och den liknar naturskalan mer än vad durskalan gör. Om du spelar denna Amoll-pentatoniska skala samtidigt som ackorden går i Adur (på pianot 6d, 2d och 3d eller A, D och E så kommer det att låta "blues"! Om du bara spelar på pianots svarta tangenter blir det också en pentatonisk skala!
Mollskalor
Börja och sluta med ton 6 helt enkelt. Det är vanligt att höja en ellet två av de sista tonerna, beroende på vilka ackord skalan ska låta bra till. Ren mollskala: 6 7 1 2 3 4 5 eller harmonisk mollskala: 6 7 1 2 3 4 #5 eller melodisk mollskala:6 7 1 2 3 #4 #5 (den melodiska brukar bli ren när den går neråt 5432176).
Modala skalor (kyrkotonarter)
De skalor som blir beroende på vilken ton i durskalan du startar med. Om du väljer att ton 3 ska vara "hemmaton" och gör en melodi som börjar och slutar på den tonen så kommer melodin att få en helt annan karaktär (modus eller känsla) än om du börjar på 1. De modala skalorna kallas för jonisk, dorisk, frygisk, lydisk, mixolydisk, eolisk och lokrisk. Den vanliga durskalan är alltså den joniska. Dessa var vanliga under medeltiden och renässansen men så sent som på 1960-talet blev det plötsligt vanligt igen inom amerikansk jazz, så kallad modal jazz. Det är faktiskt väldigt bra att kunna de modala skalorna utantill, för den som vill bli riktigt duktig på något instrument.
Här finns kyrkotonarter och andra skalor för gitarr!
Dimskala
Spela en helt tonsteg följt av ett halvt och ett helt igen och ett halvt och fortsätt så.
Heltonsskala
Spela bara hela tonsteg.
Kromatisk skala
Spela bara halva tonsteg.
Österländska skalor
Dessa kan se ut på många sätt men ofta ingår det trekvartstoner eller blå toner.
Ett exempel: 2 2 ¾ 4 5 5 ½ 7 1 2
Ett annat: 2 2 ¾ 4 5 6 6 ¾ 1 2
eller exempel 1 med noter
eller exempel 2 med noter
|
Funktionsanalys Att kalla ackord för siffror är egentligen ganska ovanligt, men jag tror att det är nyttigt. Efter ett tag har dina öron vant sig vid hur det kan låta när ackord 1 går till ackord 4 och hur det kan kännas som att det borde komma en 1a efter ackord 5. Ackorden har olika funktioner beroende på avståndet från varandra. En låt eller ett musikstycke har oftast ett hemma-ackord, det är ofta 1 men det kan också vara 6 om låten går i moll. 1an kan vara vilken ton som helst men 4an ligger alltid en kvart uppåt från den 1an, och 5an en kvint uppåt eller en kvart neråt från samma 1a. Dessa tre ackord är de viktigaste du behöver kunna för att förstå funtioner mellan ackord. Musikforskare brukar kalla hemma-ackordet för tonika (T) och det som ligger en kvart uppåt för subdominant (S). 5an, en kvint uppåt, kallas för dominant (D). 1, 4 och 5 är ju också de tre durackorden och varje durackord har en nära släkting som är mollackord. Släktingen kallas parallell.
Ordet dominant betyder ungefär "den som bestämmer" och det beskriver just 5ans funktion; den bestämmer vilket ackord som är hemma. Ackord 5 ser ut så här  och har ofta fyra toner istället för tre för att förstärka funktionen av att dras mot grundackordet. En förklaring till detta är att tersen (7) ligger så nära 1 det går och att den sista tonen ligger lika nära ton 3. Ton 5 behöver inte flyttas alls eftersom den finns i grundackordet. För att byta från 5 till 1 krävs alltså bara ett halvt steg från varsitt håll. Denna "närhet" skapar suget och det är bara ackord 5 som ser ut på detta sätt - som ett durackord med liten sjua. Det är säkert lättare att förstå detta fenomen om du sitter vid ett piano och kan höra och se på samma gång.
Om låten går i moll, och hemma-ackordet heter 6, kan 6an också kallas tonika men brukar isåfall skrivas (t) istället för (T). Subdominanten (s) blir då ackord 2 som ju ligger en kvart uppåt, och dominanten blir 3. Men eftersom ackord 3 varken har en ters eller en sjua nära grundackordet, som en dominant ska ha, får 3an ibland en stor ters om låten går i moll. Då blir det nämligen ett durackord med liten sjua, precis som ackord 5, och det upplevs som att det sugs en kvint neråt, mot grundackordet.
Att använda siffror i stället för "tonika, subdominant och dominant" kallas för steganalys och används på musikhögskolor, fast mest bland dem som spelar i afroamerikansk tradition (vilket skulle kunna ha att göra med de blå tonerna). I rockmusik, som också brukar kallas afroamerikansk, är det ganska vanligt att mollackord blir dur fast melodin går i moll, eller snarare mitt emellan, som de blå tonerna. då kan det faktiskt fungera ganska dåligt med steganalys. En blueslåt i tonarten Adur kan ha durackorden 1, 4 och 5 och en melodi i Amoll men en hårdrockslåt som också går i A (Highway to hell med ACDC) kanske egentligen borde gå i Amoll, då skulle ackorden stämma bättre. I dur blir det 1, 4 och så 7bdur som inte finns i tonarten. I moll blir det 6d, 2d och 5, vilket är troligare med tanke på att dur och moll kan va lite oklara i den bluesbaserade världen.
Det viktigaste: Kom ihåg de tre durackorden 1, 4 och 5 (med varsin moll-parallell 6, 2 och 3) och att 5 är dominant och längtar till 1. Om musiken går i moll blir 6an oftast grundackord istället och 3an blir dominant, och ibland blir den ett durackord för att få samma funktion som 5an. Det är mycket vanligt att ackord flyttar sig en kvint neråt då och då, ibland i hela låtar som till exempel i Autumn Leaves eller I will survive. Det kallas kvintfall och är en av alla finesser i musikteorin som du kan använda för att skapa bra musik! Att just kvintfall upplevs som harmoniska kan bero på något som påminner om Newtons tröghetslag i fysik; ackordet får en helt annan funktion när det går från 5 till 1 men varje enskild ton behöver knappt röra sig, en står still och en flyttar sig bara ett halvt steg. |