Natten går tunga fjät,
runt gård och stuva.
Kring jord som sol’n förlät,
skuggorna ruva.

|:Då i vårt mörka hus,
stiger med tända ljus,
Sa-ankta-a Lu-ucia, Sankta Lucia:|


Mörkret skall flykta snart,
ur jordens dalar.
Så hon ett underbart
ord till oss talar.

|:Dagen skall åter ny,
stiga ur rosig sky,
Sa-ankta-a Lu-ucia, 
Sankta Lucia:|

(*höj ton 1 en halv)
|1   |5    |
|5   |1    |
|6d*|2    |
|5   |1    |

|1   |4    |
|5   |1    |
|1   |2(4)|5   |1    |

(↓enklare ackord)
|1   |5    |
|5   |1    |
|1   |5    |
|5   |1    |

|1   |4    |
|5   |1    |
|1   |4    |
|5   |1    |

Natten var stor och stum.
Nu, hör, det svingar
i alla tysta rum,
sus som av vingar.

|:Se, på vår tröskel står,
vitklädd med ljus i hår,
Sankta Lucia, Sankta Lucia:|

(min egen siffertext)
Först går vi ner till fem
och sedan tillbaka
Gör samma sak igen;
det enda raka

|:Snart kommer fyran men
Fem drar tillbaka den
Durackord, första och fjärde 
och fem! Ja, så är det!:|