Där som sädesfälten böja sig för vinden
och där mörkgrön granskog lyser bakom den,
står den röda lilla stugan invid grinden
som i forna dagar var mitt barndomshem.
Det var sol och sommar över gröna hagar
när som artonåring jag därhemma var.
Och de minnen som står kvar från dessa dagar
är de vackraste som jag i livet har.

Uti hemmet fick jag allt vad jag begärde
det förstod jag kanske ej förr'n jag blev stor.
Och föräldrarna mig livets goda lärde.
Nu de äro borta både far och mor.
Jag är gammal nu och lever blott på minnet
av mitt hem och mina vackra drömmars land.
Vad som bruka' fängsla barndomssinnet
står så tydligt för min inre syn ibland.

|1   |4   |1   |1   |
|1 6|2d |5  |5   |
|1   |4   |1   |1   |
|1 6|2d 5|1  |1   |
|6   |3d |4   |4   |
|2d |2d |5   |5   |
|1   |4   |1   |1   |
|1 6|2d 5|1  |1   |

|1   |4   |1   |1   |
|1 6|2d |5  |5   |
|1   |4   |1   |1   |
|1 6|2d 5|1  |1   |
|6   |3d |4   |4   |
|2d |2d |5   |5   |
|1   |4   |1   |1   |
|1 6|2d 5|1  |1   |

34|5 5 5 5|6 7 ↑1 ↓6 |↑1 ↓5  |
↑12|3 5 3 1 |2 1 2 3 |2    | 
34|5 5 5 5|6 7 ↑1 ↓6 |↑1 ↓5  |
↑12|3 5 3 1 |2 1 2 3 |1    |