Ingenting är på riktigt här
Hon går omkring med sin iPad Air
Hennes mamma har ropat stopp
Hennes pappa har redan gett opp
men hennes vänner har nog loggat in 
virtuost, hon knappar in sin PIN
och går upp i nån form av trans
Hennes kropp är nån annanstans!
!
Här är verklighet när den känns
som på riktigt, som att det bränns
Om hon höjer ett ögonbryn
är det för att få syn på ett!
!
eljack, strömmen börjar tryta
Ja tack! Hon är kvar tills personalen går
Det var visst samma igår
Ingen idé att gå ...
hem, det känns inte som hemma;
De pratar konstigt och de luktar damm.
De kommer aldrig nå fram
hon flyttar in i ett moln	

Instrumentalt

|1   |1maj7|
|17 |6d |
|2  |2/1 |
|5/7 |5  |
|1   |1maj7|
|17 |6d |
|2  |2/1 |
|5/7 |5  |
<♭3:
|1/5 |1/♭6|
|6  |6/♭7|
|4/1 |4/♭2|
|2  |2/♭3|>
<4:
|1   |4   |
|6   |4m |
|5   |5m |
|2   |4   |
|1   |4   |
|6   |4m |
|5   |5m |
|2   |4   |6    |6/♭6 |6/5 |2d/♯4 |(=5)>

|1    |1♯° |2    |2♯° |
|3    |4    |4m   |

Men ett moln är en märklig grej
är du i det så syns det ej
bara något begränsad sikt
mindre verklighet mera dikt
Hon är uppkopplad i sin säng
med en digital navelsträng
suger näring med visst besvär
för det finns ingen livmoder där!
!
bara kisel, elektronik, 
kilometer av fiberoptik
som förgrenar sig viruslikt
till miljarder av ensamma

själar, beroende av elström
trälar, under en syntetisk gud
som inte har någon hud
eller nån aning om
livet, närheten och känslan
Vi vet innerst inne vad vi vill
vad vi har enzymerna till
och hur vi svävar på moln!			

Instrumentalt

    

    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    

|1    |1♯° |2    |4    |
<4:
|1    |1    |4   |4m   |1    |>