De två första raderna har samma tre durackord som miljoner låtar genom hela
musikhistorien, klassisk musik, visor och pop. Alla durackord låter exakt likadant;
det är förhållandet mellan ackord och toner som ger spänningen. Countrymusik
brukar t ex kallas för "three chords and the truth". Rad 3-4 är typisk 1950-talspop.
Dessa raders fyra ackord är mycket vanliga i all pop efter 2000 →. Det nya är att
ackord 5 inte är dominant, det leder inte till 1, vilket gör att känslan av att 1 är
grundackord minskar. Om du spelar i moll, alltså börjar på 6, så kan det också
behövas en dominant (3d) för att 6 skall kännas som hemma. Det låter mer moll då.
Dominanter har ganska ofta en extraton, en liten sjua. 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 4
Ett säkert sätt att hitta de tre durackorden 1, 4 och 5 utan att räkna: Hitta bara
det första och flytta sedan halv och hel. Upp blir 4, ner blir 5 och namnet är den
bokstav siffran hamnar på! Om du bara flyttar ett finger får du ett "parallellackord".
Ett finger ett helsteg upp från 1 blir 6 (moll) och ett finger ett halvsteg ner
blir 3 (moll). Ackord 2 (moll) måste också vara med i låten för att det är så vanligt
att ta 2, 5 och 1 i den ordningen. I jazz kallas det två-fem-etta.
Siffror används ganska sällan, mest bland musiker och i en del inspelningsstudios i
Amerika. En stor fördel är att siffrorna kan hjälpa dig att hitta rätt ackord och
sätta rätt namn på det!
Om till exempel ackordet A höjs ett halvsteg blir det A# som uttalas "aiss". Tänk att
en "hiss" används för att komma uppåt. Om ett A sänks ett halvsteg blir det A♭ som
uttalas "ass" men andra ackord t ex E♭ och D♭ uttalas "ess" och "dess".
Tecknet ♭ för att sänka en ton eller ett ackord kommer av att det fanns två olika B
på senmedeltiden, ett som låg på samma ställe som idag och kallades B durum (hårt B)
och ett som låg ett halvsteg lägre och kallades ♭ molle (mjukt B). Därifrån kommer
orden dur och moll. Det hårda liknade ett H och kallas fortfarande H i klassiska
musikkretsar och på många högskolor. När B kallas H får B♭ heta B. Ganska förvillande,
eller hur! Men de som är vana vid H tycker att B♭ är helkonstigt.
Moll
Om du börjar ett ackord med ton 6 så blir nästa ton i ackordet en 1a och avståndet
mellan första och mittersta tonen blir ett halvsteg mindre än om du börjar på 1.
Den lilla skillnaden gör att det blir en helt annan känsla i ackordet, eller hur? Moll
är alltså en slags känsla! När du byter ackord gör du samma som med durackorden,
fast tvärtom, helt och halvt istället för halvt och helt. För att få samma effekt som
ackord fem är det vanligt att neråtstegen är lika korta, alltså halva. Ackordet 5
fungerar som dominant till ackord 1 och 3d fungerar som dominant till ackord 6
om låten går i moll, alltså slutar på 6, annars kan 3d fungera som växeldominant och
växla över låten till 6 (eller något som innehåller en 6a, som 4 eller 2).
"Refr 2" är en bonusrefräng som kan sjungas samtidigt som första refrängen!
 En 1a som sprider sig ett halvsteg åt varsitt
håll blir 3d, en växeldominant.
 1#° kallas dim; två eller flera små terser;
låter nästan som ackordet 6d7 (med den gråa)
som är dominant till 2.
  två varianter av 5sus
 5+ ; två eller flera stora terser.
I blues och jazz är det ganska vanligt att ta durackord med "liten sjua",
vilket skulle kunna bero på att de egentligen är mollackord som spelas i dur
(alla mollackord har liten sjua men bland durackorden är det bara ackord 5).
 
C med stor sjua (Cmaj7) C med liten sjua (C7)
"7-ackord" på gitarr.
    
Powerchords, eller kvintackord - samma grepp kan bli de flesta ackord!
   
E eller Em B♭ eller B♭m A eller Am D eller Dm
| |
Vers 1
Börjar luften att vibrera
hörs en ton, ja faktiskt flera:
Två- tre- fyr- å femtedelar,
det blir tonerna vi spelar!
Sju frekvenser har vi nu,
med halvsteg efter tre och sju
Ta varannan och du får det
enklaste ackordet!
Refräng (med relativa ackord i texten!)
Klättra först upp halv och hel till fyra
Sen ner halv och hel till fem
Är början stur så four du dur
och femmor längtar hem
Gå ett helt steg upp dit sexan e,
eller halvsteg ner till tre
Till ett ackord four alla gå
å när två går varsitt helsteg upp till
fem
då känns det extra gôtt å komma
hem!
Vers 2
Ackordets namn är bokstaven
där första siffran e!
Det blir en stamton - A, B, C, D,
E, F eller G!
Ett kors (♯) kan höja tonerna
ett b (♭) kan sänka dem
men blir det mollackord så ska du
skriva dit ett "m"!
Stick - nästan som siffer-refrängen fast i moll
Det känns extra speciellt i moll
med halvstegen på motsatt håll
Gå uppåt hel och halv men två
små halvsteg neråt! Varför då?
Jo, trevligt glada grepp, de längtar
hemåt för de four
en ledton som vill hem precis som
fem, om du förstår?
Refr 2 - kan sjungas samtidigt som första refrängen!
Durackord blir aldrig fel
om du flyttar halv och hel!
Men ett finger åt något håll
skiljer alltid dur från moll!
(mollackorden dom
flyttar du tvärtom)
Till ett ackord four alla gå
å när två går varsitt helsteg upp till
fem,
så känns det extra gôtt å komma
hem!
Vers 3!
En växeldominant kan ändra
riktning oftast går den
ett halvsteg upp från durtersen
på alla mollackorden.
Ett durackord som sprider sig
ett halvt åt varje håll
kan bli en praktisk växel
till sin parallell i moll
Ackord som liksom krymper,
vi kan kalla dem för "dim" (°),°
kan leda nästan vartsomhelst
(men svårt att hitta rim)°
Håll kvar en prim på väg
två fingrar ner så får du sussus
Om durackordens kvint går upp
ett halvt så blir det plus+
Vers 4!
I bluesmusik och rock'n'roll
finns toner mellan dur och moll;
så sjung i moll och spela dur!
Ganska logiskt, eller hur?
Om rock ska vara stark och hård!
kan du ta ett powerchord!
eller mollackord i "dur"!
som "hård" på franska. Bien sûr!!
Lägg dem rytmiskt "Don't be stiff"
när du gör ett typiskt riff!
Sånt här förklaras ej så lätt
Det finns lite för många sätt
För många "när" och "var" och "hur"
från varje världsdel och kultur
Men hur ska låten sluta då?
Ett poppigt sätt att sluta på:
Om ett kan vara sex i dur
kan fyr och fem förflyttas,
eller hur?
|
Ackord
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |6 |
|4 |5 |
|1 |5 |
|6 |4 |
|1 |5 |
|6 |4 |
|4 |
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |4 |
|5 |1 |
|6 |6 |
|3 |3 |
|1 |4 |
|2 |2 |
|5 |5 |
|5 |5 |
|1 |1 |
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |6 |
|4 |5 |
|1 |5 |
|6 |4 |
|1 |5 |
|6 |4 |
|4m |
Ny tonart:dur→moll
<♭3:
|6 |2 |
|6 |3 |
|6 |2 |
|6 |3d |
|3d |3d |
|6 |4 |
|1 3d|6 |
|3d |3d |>
(|5 |5 |)
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |4 |
|5 |1 |
|6 |6 |
|3 |3 |
|1 |4 |
|2 |2 |
|5 |5 |
|5 |5 |
|1 |1 |
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |6 |
|6d |2 |
|1 |1 |
|3d |3d |
|6 |6 |
|4 |4 |
|1 |1 |
|1#°|(6d)|
|2 |2 |
|2° |2° |
|1 |1 |
|5sus |5 |
|5 |5 |
|5+ |5+ |
"Moll"<♭3:
|6d |6d |
|2d |2d |
|6d |6d |
|3d |3d |
|65 |65 |
|25 |25 |
|6d |1d |
|2d |4d |>
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |6 |
|4 |5 |
|1 |5 |
|6 |4 |
|1 |6 |
|4 |5 |
<♭3:
|4 |5 |6d |>
(|1 |)
|
Melodi (en ton i taget)
|1 1 1 1 |1 1 2 1 |
|1 1 1 1 |2 3 4 5 |
|↑1 ↓5 4 3 |3 3 3 3 |
|4 4 4 3 |2 2 3 2 |
|1 2 3 4 |5 6 7 ↑1 |
|↓7 6 5 4 |3 2 1 |
|1 1 3 3 |5 5 5 3 |
|4 3 3 2 |1 1
12|3 4 5 3 |6 6 6 5
|5 4 3 5 |2 3 4
3|3 3 3 3 |4 4 4
4|5 4 3 2 |3
11|6 6 6 6 |6 7 6
66|6 5 5 3 |5
5|6 6 5 5 |4 4 3
22|2 2 3 4 |3 2 1 ↓6
|↑2
1|2 2 3 4 |3 2 1 ↓7
|↑1 |
1|1 1 1 1 |1 1 1
1|1 1 1 1 |2
2|3 3 3 3 |3 3 3 3|
|4 4 4 3 |2
2|1 2 3 4 |5 6 7
↑1 |↓7 6 5 4 |3
1|1 1 3 3 |5 5 5 3 |
|4 3 3 2 |1 |
<♭3: (grundtonen 1
blir en 6a)
66|6 6 6 6 |6 ↑1 ↓6
6|6 6 6 6 |7 ↑1 2
↓7|↑1 1 1 1 |2 3 2
2|1 2 1 1 |↓7 ↑1 3
3|3 3 3 3 |3 2 1 ↓7 |
|↑1 1 1 2 |1
1|3 3 3 3 |3 4 3 2 |
|3 3 3 4 3|>
|↑1 1 1 1 |1 2 1 |
|1 1 1 1 |↓7 7 6
6|5 5 5 5 |6 7 6 |
|7 6 5 4 |5 5 ↑1 |
| ↓3 3 3 |3 5 3 |
|3 3 3 5|3
3|↑1 1 ↓7 7|6 6 5
55|4 4 5 6 |5 4 3 2
|4 |
4|4 4 5 6 |5 5 5 4 |
|5 |
1|1 1 1 1|1 1 2 1|
|1 1 1 1 |2 3
4|3 3 3 3 |3 3 3
3|3 3 4 5 |4 4 |
4|3 3 3 3 |3 3 3
3|3 3 3 3 |♯5
3|3 6 6 6 |6 6
6 6|6 6 6 7 |6
6|5 5 5 5 |5 5
5 5|5 5 5 6 |♭7 °
6|6 6 6 6 |6 5 4
5|♭6 6 6 6 |♭6°
5|5 5 5 5 |5
5 5 5|5 5 5 5 |5
5|5 2 2 2 |2 2 2
2|♯2 2 2 2 |♯2 (=♭3)+
<♭3:
1|↑1 ↓6 6 5 | 6 6 ↑1
1|1 ↓6 6 5 |6 6 ↑1
1|1 ↓6 6 5 |6 6 ↑1
|3 3 5 3 |3 2 3
3|6 6 6 6 |6 6 ↑1 |
|3 3 3 2 |5 3 3 |
|1↓ 6 6 5 |6 6 ↑1
↓6|↑1 ↓6 6 5 |6 6 ↑1 |
11|1 1 1 1 |1 2 1
1|1 1 1 1 |2 3 4
5|↑1 ↓5 4 3 |3 3 3
3|4 4 4 3 |2 2 3
2|1 2 3 4 |5 6 7
↑1|↓7 6 5 4 |3 2 1 |
5|↑1 1 1 1 |1 2 1
1|1 1 1 1 |2 2
1↓7|↑1 | | |
|
Melodin börjar med bara en ton, men i tredje raden är melodin
precis som texten säger 1/2, 2/3, 3/4 och 4/5 av grundtonens frekvens!
Det blir en oktav •, en kvint •, en kvart • och en ters •, de "renaste"
intervallen och själva anledningen till att tonarten ser ut som den gör
och att ackord ofta flyttas fyra steg uppåt eller neråt.
Denna melodi är bara alla tonartens toner på rad, först upp
sen ner ...
... och här är det varannan ton, alltså ett ackord
(det brukar kallas brutet ackord när det spelas en ton i taget).
Den här refrängen är lite längre än de brukar vara
för att jag ville få plats med alla sex ackorden.
Fast när refränger började komma, i början på
1900-talet, var de ofta ännu längre.
De andra verserna har oftast samma melodi som den första.
Ackordet 3d i "moll" är exakt samma ackord som 5 i dur!
Om kvinten i ackord 1 (5) går ett halvsteg uppåt blir den
ledton till 6. Kolla verserna om växeldominanter
°
°
°
Tonen ♭3 är samma ton som 1 i nästa tonart.
Ackorden 6d, 2d och 3d låter precis som 1 ,4 och 5
men eftersom sången går i moll är det bättre att skriva
så här. Det är ju att moll och dur spelas samtidigt som
gör att det låter blues! Lägg på lite "shuffle"-rytm så
låter det ännu bluesigare.
Eftersom våra öron är vana vid både dur och moll sedan
tusentals år går det att blanda ihop dem lite listigt!
Att låna ett par ackord från en närliggande tonart, till
exempel moll, kan kallas för "modal inlåning". "Modal"
kommer från ordet "modus" som betyder känsla eller
känslotillstånd. Dur och moll är ju olika känslotillstånd!
Just det här sättet att sluta på kallas ibland för
"Carolakadensen" eftersom det finns i många Carola-låtar.
|
Alla de vanligaste gitarrackorden →
Det är "en ren kvart" (som 1-4) mellan de fyra första strängarna
E, A, D och G men mellan G- och B-strängen är det bara en ters (som 1-3).
Däremot är alla ackorden till höger en kvart ifrån varandra så det är
ganska lätt att hitta vanliga byten!
Ackord 7 är ganska ovanligt. Om det har tre toner blir det ett
dimackord (små terser på varandra) men har det fyra toner blir
det ett "mollsju minus fem". 7 1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6
*Ackord 7 är ackordet 7 fast med grundtonen sänkt ett halvsteg. Det blir
ett vanligt durackord ett helt steg neråt från ackordet 1. Vanligt i folkmusik
och gammal rock men inte lika vanligt i klassisk musik. Det kan skrivas 7/♭7.
Jag fick lära mig (på 80-talet) att ackordet 7 inte funnits sedan 1500-talet
men det var ju helt fel! Det är till och med inlagt som standard i Garageband,
nuförtiden, bredvid de andra sju. Tecknet 7 är min egen idé och förekommer
ingen annanstans, ännu. Detta mysterium skulle kunna ha att göra med att
det fortfarande finns två olika slags B inom klassiskt musik, ett högre (H)
och ett lägre (B). B är ju den sjunde tonen i tonarten C.
I rock är det vanligt att spela durackord på mollackordens plats. Om 1 egentligen
är en 6a i dur så ligger ju ackordet 5 precis ett helt steg nedanför vilket blir
samma sak. Det finns nog ingen som helt kan förklara detta eftersom det kan
finnas hur många orsaker som helst. Låter det bra så är det bra!
 C på piano: 
C på gitarr: 
Lättare varianter av F och Fm:  
Så här sitter tonerna på en bas
 ... eller på gitarrens fyra tjockaste strängar.
Du kan flytta hela mönstret vart som helst på
dessa fyra strängar som ju heter E A D och G!
|
Ena Armen Duger Ganska Bra Ensam (B-strängen är en halvton lägre)
    
     
eller om du blir snurrig av så många prickar:
OBS! 5 1 4 är dur och 3 6 2 är moll! Vänster om 3 och höger om 4 ligger ackord 7.
Oftast är det en ren kvart (som 1-4) mellan ackorden, precis som mellan de fyra bassträngarna, så här:
← 3 ↔ 6 ↔ 2 ↔ 5 ↔ 1 ↔ 4 →
eller
← 6 ↔ 2 ↔ 5 ↔ 1 ↔ 4 ↔ 7*
eller ...
← 2 ↔ 5 ↔ 1 ↔ 4 ↔ 7*
Paralleller
Om du flyttar kvinten• på ett durackord ett helsteg upp
upp så får du en mollparallell; går du från 1 får du 6, från 4 blir det 2 och från 5 blir det 3, precis som på pianot!
Tänk på att det brukar var fler än en kvint på gitarren eftrsom den har sex strängar. Alla måste flyttas!
Om du flyttar kvinten• på ett mollackord ett halvsteg upp
så får du en durkontraparallell; går du från 6 får du 4, från 3 blir det 1 och från 2 blir det 7*.
Kontraparalleller (inte lika pålitliga som parallellerna)
Om du flyttar primen• på ett durackord ett halvsteg ner
så får du en mollkontraparallell; går du från 1 får du 3, från 4 blir det 6 men från 5 blir det antingen 7m
(som inte ingår i tonarten) eller 7 som är ett dimackord.
Om du flyttar primen• på ett mollackord ett halvsteg upp
så får du en durkontraparallell; går du från 6 får du 4, från 3 blir det 1 men från 2 blir det antingen 7*
(som inte ingår i tonarten) eller 7 som är ett dimackord.
Dur och moll
Om du flyttar tersen• kan du hoppa mellan dur och moll
vilket kan låta helt fel eftersom du lämnar tonarten men det kan också låta bra, och ha en funktion!
Det är ofta tersen som blir "ledton"; det kan kännas naturligt att hamna på ett ackord som ligger
precis till höger om en durters.
|
Bör - jar luf - ten att vib - re - ra hörs en ton, ja fak - tiskt fle - ra:
← enklast möjliga notskrift! Två- tre- fyr- å fem - te - de - lar, det blir ton - er - na vi spe - lar!
