Musikmanual för mellanstadiet och andra stadier

(den holistiska varianten)

Bakgrund
Denna musikmanual började födas då jag som nykläckt musiklärare insåg att närmare 100% av mina elever kom från utomeuropeiska kulturer.

Jag tänkte att jag åtminstone borde undersöka eventuella olikheter mellan kulturerna innan jag började undervisa om västerländsk musiktradition. Detta har nu resulterat i föjande handkodade musikmanual som trots allt är väldigt fokuserad på durskalan - Do Re Mi osv.

Detta arbete är även ett uttryck för min längtan att kunna förklara praktiskt musicerande oavsett mottagarens ålder, kultur, musikaliska bakgrund och färdighet. För de redan insatta kan denna metod säkert anses, om inte direkt felaktig, så åtminstone irriterande. Men den är dock irriterande på olika sätt beroende på vilket normlandskap vi rör oss i. Syftet är iallafall att underlätta förståelsen av musiken i ett mer holistiskt perspektiv!

Håll tillgodo!

Här finns mitt examensarbete om folklig funktionsanalys för den som är sugen.
Innehåll:
(De gröna rubrikerna är extra lätta att förstå!)
Inledning    Musikmatematik    Toner är luft
Durskalan
Övningsklaviatur med tonartsremsa!
Vad behöver jag kunna?
Klaviatur    Stamtoner    Snabbhistoria
Då kör vi!
Puls och rytm    Piano    Variationer    Tonartsbyten   
7or (H/B) och Garageband    Gitarr    Ukulele    Bas
Låtar
Tonartstabell   Begrepp   Instrumentfamiljer   Melodier
Noter och skalor
Notvärden (ätbara)    Riff    Tonarter    Andra skalor   
Funktionsanalys   
Varför är det ovanligt med siffror?    Subkulturer   
Överkurs
Perfect pitch?    Pythagoras   Intervalltabell
Liksvävande temperatur    Fasta lägen   Blå toner








Inledning

Musik finns överallt och har alltid funnits. Musik är ett sätt för människor (och kanske djur; valar, fåglar m fl) att kommunicera på. Musik förklaras på olika sätt i olika kulturer men det som förklaras är samma sak överallt: Hur fungerar takt och toner?

Takt har med tid att göra och kanske våra hjärtslag (pulsen), som har en jämn fart även om de kan gå olika fort. Det är praktiskt och dessutom mycket vanligt att ha fyra jämna slag i varje takt att jämföra resten av musiken, eller tystnaden, med. Musik är förvånande ofta uppdelad i grupper om fyra takter med fyra pulsslag i varje takt. One, two, three, four ... liksom!

Toner förklaras olika runt jorden men de fungerar på samma sätt överallt eftersom de är vågrörelser i luften och beter sig på samma sätt överallt, ungefär som färgerna i regnbågen som alltid har samma ordning (ljus är också en slags vågrörelser). Det är iallafall en ganska bra liknelse eftersom det verkar förhålla sig likadant med ljus som med toner: sju färger i bestämd ordning = sju toner i bestämd ordning.

Men varför ser det isåfall ut så här (sju vita tangenter med fem svarta inklämda mellan vissa)?











... och inte så här?


Svaret är förstås att den nedre regnbågsbilden är den riktiga och att toner inte heller kan delas upp i några exakta steg. Men de sju tonerna i durskalan hör ihop matematiskt på ett sätt som är tillräckligt nära sanningen för att det skall fungera som ett språk. De vita och svarta tangenterna tillsammans är egentligen 12 exakt lika små delar av ett ljudspektrum, alltså ljudets regnbåge från röd till röd (som kommer igen efter lila). De 12 smådelarna kallas halva tonsteg och durskalan är alltså en blandning av halva och hela steg, mest hela. Systemet med de 12 tonerna är en västerländsk uppfinning som inte såg ut som idag förrän i början på 1900-talet, fast systemet är baserat på den gamle greken Pythagoras idéer för 2500 år sedan.

Många andra kulturer i världen har sina egna system, ibland med 22, 49 eller bara fem toner, och på sätt och vis kan varje människa också ha sitt eget tonsystem eftersom det ju är omöjligt att gå runt med frekvensmätare och dela oktaver i tolv bitar. Som tur är verkar det finnas fysikaliska förklaringar som är likadana för alla system, även ditt eget.

Som samhället ser ut idag tycker jag att vi bör vara medvetna om att det västerländska systemet är en kompromiss, även om det är väldigt praktiskt (och väldigt gammalt), men att kompromissen bygger på samma naturlagar som andra tonsystem. Det är därför denna sida fokuserar mer på siffror och förhållanden än på stamtoner (C, D, E osv).

Jag har valt detta sätt att förklara musik på för att jag tycker det verkar rimligt i ett modernt samhälle. Dessutom blir det lättare att förstå musikens språk på detta vis. Det behöver inte vara massor av svåra begrepp och symboler; det räcker förvånansvärt långt att kunna hålla reda på var sju toner sitter i förhållande till varann. Denna sida börjar alltså med att förklara tonsystemet. Du får så klart fuska och hoppa direkt till det lätta, men helst inte.

Sidan handlar alltså främst om vad musik är och hur den blir till och inte så mycket om varför människor gör musik, vilket kanske är det allra viktigaste men också det som är svårast att svara på, eftersom det finns lika många svar som det finns människor. Men det kan vara bra att veta att musiken som språk kan förstås i hela världen; den har en kommunikationskraft som gör den oerhört viktig, ibland till och med farlig. Det finns länder som försökt förbjuda viss musik eller till och med all musik av rädsla för den kraft musiken kan ge människor. Alla påverkas av musik och den som behärskar musikspråket kan också påverka andra. Tänk på hur musik används i filmer och reklam. Musik kan också användas i krig, ibland för att ge folket kraft men tyvärr ibland som tortyr.

Ofta är den mänskliga rösten inblandad i musiken och då är förstås texten som sjungs minst lika viktig. Då fungerar musiken som en förhöjare av texten, eller som en färgning. På sätt och vis går det också att göra själva texten musikalisk genom rytm och rim, men liksom med rap eller toast brukar den ändå förstärkas av toner och rytmer.

Alla tycker någonting om musik och ibland väldigt olika. De som tycker har förstås oftast rätt, fast på olika sätt. Vissa lever bara för musik, andra säger att de struntar i den. Vissa är helt säkra på att de vet vilken musik som är bra och vilken som är dålig, och vissa kommer aldrig att förstå varför andra tycker som de gör. Men en sak borde de flesta vara överens om och det är att all musik är beroende av någon slags ordning på vilka ljud som ska låta, när de ska låta och inte minst när det ska var tyst. Musik är ett språk som helt enkelt består av toner, tid och tystnad, i någon slags ordning.

Eftersom musiken är ett språk finns det alltid en sändare och en mottagare, alltså någon som spelar och någon som lyssnar. Men i ett band, en orkester eller en kör är alla sändare och mottagare samtidigt, och det kan uppstå en känsla av vara sammankopplade i toner och rytm som inte kan förklaras, den måste upplevas!


Musikmatematik

Toner och ackord kan förklaras med matematik - 1:2:3:4:5:6: osv
Musikteori brukar inte läras ut i mellanstadiet, antagligen för att det är för svårt. I mitt examensarbete har jag försökt göra teorin så enkel att den kan användas redan på mellanstadiet och till och med vara till stor hjälp, både när det gäller att förstå musiken och att skapa den. Det enkla går i stort sätt ut på att all musik kan förklaras med samma skala från 1 till 7 för att dessa sju toner har ett matematiskt förhållande mellan varandra som liknar naturens eget system av frekvenser, iallafall tillräckligt, och att även ackorden får samma namn 1 - 7. Detta förekommer redan här och var i världen, som "steganalys" eller "nashville charts", oftast bland proffsmusiker för att spara tid, men tyvärr också med kulturella och genremässiga skillnader som krånglar till saken. Det har alltså inte gått så bra att förklara "all" musik än. Mitt uppsats är ett allvarligt försök att komma tillrätta med detta problem. Men det är en lång historia. Skalan är kortare: En grundton, två hela steg, en halvt, tre hela och en halvt, that's it!!

Den som tycker att detta är för svårt eller konstigt kan fuska lite och gå direkt till stycket durskalan, men fortsätt hellre. Om något låter konstigt kan det nog bero på att du redan kan en del om musik men inte riktigt känner igen dig. Det är ingen fara; det är mycket gamla och beprövade metoder och enda bieffekten kan bli ett större musikaliskt kunnande, och kanske lite mer förståelse av andra kulturer än den västerländska. Musik har alltid varit en blandning av kulturer.

För mig blev det iallafall lättare att förstå det magiska med toner och ackord genom att tänka på att varje ton egentligen består av flera toner. En som hörs tydligt, oftast grundtonen, men också många övertoner som oftast inte hörs men ändå gör så att t ex ett munspel och en fiol låter helt olika fast de spelar samma ton. Det är övertonerna som bildas enligt den matematiska formeln 1:2:3:4:5:6, alltså naturens eget system; du kan höra tonerna när vinden blåser i en byggnadsställning (med ihåliga metallrör).

Toner är luft
Det är inte så konstigt som det låter. Toner är ljud och ljud är luft som rör sig, som vågor på vattnet fast genom luft istället. Utan luft finns inget ljud. För att ljud skall låta som en ton behöver den vibrera så att det bildas väldigt många vågor i en jämn fart, minst 20 vågor varje sekund för att ett mänskligt öra ska kunna höra det. 20 vågor i sekunden blir en mörk baston. En fluga kan röra vingarna flera hundra gånger i sekunden, det blir en ton som kan låta nästan som en gitarrsträng.

På en gitarrsträng går det att se svängningarna med ögat så därför börjar vi med några strängexempel. Den näst tjockaste strängen på en gitarr brukar vara spänd så att den svänger 220 gånger i sekunden eller 220 Hertz (Hz). Om samma sträng blir hälften så lång så svänger den precis dubbelt så fort 440Hz. Titta på bilderna!


En hel sträng = 1:1 Grundton



Om du trycker hårt precis på mitten av strängen så rör sig bara den vänstra halvan; det blir samma ton fast dubbelt så hög. Ju kortare sträng desto högre ton.

En halv sträng = 1:2 Oktav (åttonde tonen från grundtonen; låter som den första, fast ljusare)



Trycker du löst så fingret knappt nuddar rör sig båda halvorna; det blir samma dubbelt så höga ton på båda sidorna och låter lite speciellt. Det kallas flageolett.

En halv sträng = 1:2 (fast två gånger)



Om du delar strängen i tre lika långa bitar kan du göra samma sak; nuddar du försiktigt hörs alla tredjedelarna.

En tredjedels sträng = 1:3 (fast tre gånger)



Trycker du ner fingret hårdare så blir en tredjedel tyst och två tredjedelar vibrerar.

Två tredjedels sträng = 2:3 Kvint (femte tonen från grundtonen)
(..och eftersom 1:3 är hälften av 2:3 blir det förstås samma ton, fast en oktav upp.)




Det blir samma sak med fjärdedelar förstås, fast en fjärdedel är ju samma som en halv halv så det blir samma ton som grundtonen fast två gånger så hög. Det är ju inte så konstigt som det låter egentligen.

En fjärdedels sträng = 1:4 (fast fyra gånger)



Det intressanta är tonerna som blir av tre fjärdedelar och fyra femtedelar och så vidare!

Tre fjärdedels sträng = 3:4 Kvart (fjärde tonen från grundtonen)

Fyra femtedels sträng = 4:5 Ters (tredje tonen från grundtonen)

Genom att dela på detta vis har vi fått intervallen grundton, oktav, kvint, kvart och ters. Intervall betyder förhållande, alltså hur en kvint eller en ters förhåller sig till (jämför sig med) en grundton. Det går inte att spela en kvint eller något annat intervall utan att först ha en grundton att jämföra med!

Det toner vi får genom att dela en sträng i jämna delar är alltså samma toner som finns i den magiska övertonsformeln (deltonsserien) längs upp på sidan:

1:2:3:4:5:6

Först har vi grundtonen 1, den viktigaste. (1:2:3:4:5:6)

Sen kommer oktaven 1:2, som är samma ton fast dubbelt så hög. (1:2:3:4:5:6)

Därefter kvinten 2:3, som är den som låter renast tillsammans med grundtonen och också är lättast att spela på enkla blåsinstrument, till exempel ett plaströr. (1:2:3:4:5:6)

Efter kvinten kommer kvarten 3:4 som också låter rent ihop med grundtonen. Dessutom blir en kvart uppåt samma ton som en kvint neråt. (1:2:3:4:5:6)

Sen är vi framme vid tersen 4:5 som inte låter lika rent ihop med grundtonen som kvarten och kvinten men är väldigt viktig för hur ackordet låter. Tersen bestämmer om det är dur eller moll och denna är en durters. (1:2:3:4:5:6)

I många andra kulturer än den europeiska men även i europeisk och svensk folkmusik spelas spelas ibland intervallet 5:6 som också är en ters, fast lite mindre (men inte så liten som en mollters), och kanske även intervall ännu längre till höger i övertonsformeln men dessa toner funkar inte i det västerländska tonsystemet som bygger på att alla halvtonsteg är lika långa, vilket de inte är i naturen. Läs mer på här om du vill.

Nu har vi iallafall kommit till 1:2:3:4:5 i övertonsformeln och om vi kallar grundtonen för 1 och bestämmer att den sitter längst till vänster på pianot så blir oktaven(1:2) nästa 1:a, kvinten(2:3) blir 5, kvarten(3:4) blir 4 och tersen(4:5) blir 3. Vi behöver gå ända till 8:9 innan vi kommer till den ton som är 2 på pianot (sekunden). Som tur är går det ganska bra att hitta ton två med hjälp av att dela 5:an i det renaste intervallet 2:3. Japp, då har vi till slut tonerna 12345 på pianot. Det är ungefär så här grekerna för mer än 2000 år sedan kom på att en skala borde se ut. Just denna skalas toner kommer ju från övertonerna till samma grundton. Dessa toner är grundtonens tonart!


Durskalan

På ett piano kan det se ut så här. De vita tangenterna är en durskala. Den består av hela och halva steg. Ett helt steg är samma som två halva. De halva steg som inte ingår i skalan är svarta. Som du ser är det bara på två ställen som skalan har halva steg; mellan 3 och 4 och mellan 7 och 1. Det borde väl vara ganska lätt att komma ihåg? Den första tersen i skalan, avståndet mellan 1 och 3, är en stor ters, den är ett halvt steg sörre är tersen mellan 2 och 4. När melodier eller ackord börjar med stor ters brukar det kallas att musiken går i dur. Därför kallas skalan ofta durskalan. Melodier och ackord som börjar med liten ters går i moll.

Om du har grundtonen till vänster om ”tvillingarna” som på denna bild (den tonen kallas C) behöver du inte tänka på var de halva stegen ligger, eftersom pianots vita tangenter är gjorda för tonarten C, men om du har en annan grundton måste du vara säker, så det är lika bra att vänja sig vid att skalans halvsteg ligger mellan 3-4 och 7-1 som du ser på siffrorna!

(Detta kallas klaviatur. Klav betyder nyckel. På engelska heter det keyboard, nyckelbräda.)

Här kan du klicka för att få en övningsklaviatur att skriva ut. Då kan du också klippa ut sifferraden och flytta siffran ett till vilken ton som helst. Det är detta som kallas att byta tonart. Om du inte vill skriva ut behöver du bara klicka på en tonart så flyttas remsan automatiskt!



Vad behöver jag kunna av allt det här?

Jo, att en ton är luft som vibrerar i en viss jämn hastighet; och om den vibrerar dubbelt så fort blir det samma ton, fast ljusare. Mellan dessa två toner som låter lika ligger förstås alla andra toner; hur många det är beror på vilken kultur du lever i men de toner som används brukar påminna om de toner som blir när en sträng delas i jämna delar (deltonerna).



Deltoner →

I västvärlden har vi använt en durskala med 7 toner i mer än tusen år. Den är baserad på deltonerna från en bestämd grundton (ett tonalt centrum), består av hela och halva tonsteg och börjar på 1. De halva stegen är 3-4 och 7-1. Hela skalan blir alltså:

Grundton-hel-hel-halv-hel-hel-hel-halv!


Om du sjunger "Björnen sover" så sjunger du till exempel 1113 2224 3322 1 och "Blinka lilla stjärna" blir 1155 665 4433 22 1. Den ton du råkar börja på blir grundtonen; det kan vara vilken ton som helst men så fort du har börjat nynna melodin har du bestämt hur grundtonen låter och därmed vilken tonart låten går i. Om du ändrar grundtonen så flyttas alla de andra tonerna också; då byter du tonart!

Det riktigt konstiga med detta är att stort sett all musik som finns använder dessa sju toner, men den behöver inte vara det minsta lik "Björnen sover" för det. Möjligheterna är oändliga.

Förhållandet mellan toner kallas intervall. Ett ackord, eller i sin enklaste form en treklang, består av en grundton (prim) som sitter längst till vänster av de tre tonerna och bestämmer vilket ackord det är + intervallet ters (tredje tonen från den vi börjar på) + intervallet kvint (femte tonen)! Tre toner i rad med en tons mellanrum (som på bilden).


Detta är det västerländska tonsystemet. Det är ett väldigt bra försök att få ordning på naturens egna toner. Det är kanske inte det bästa systemet men det är mycket praktiskt eftersom det fungerar på de flesta typer av instrument och i nästan alla kulturer också.

Klaviatur
Tangenterna på musikinstrument som till exempel piano, dragspel, melodika eller synthesizer kallas klaviatur (klav betyder nyckel, som i keyboard). Det fina med klaviaturen är att tonerna i en durskala ligger på rad vilket gör att du kan spela alla ackord eller treklanger på samma sätt - tre fingrar, en tangent mellan varje. De sju toner och sju ackord som går att göra med tonerna i en durskala ingår en tonart. I varje tonart får vi tre durackord 1, 4, 5 och tre mollackord 6, 2, 3 och ackord 7 som har en mindre kvint än de andra (kallas ibland för moll minus 5 eller dim).

Så här:
Ackord 1Ackord 4Ackord 5
        
Om det ligger i grundläge så är det tonen längst till vänster som bestämmer namnet.


Ackord 1 innehåller alltså tonerna 1, 3 och 5 men det kan också innehålla fler 1or, 3or eller 5or. Det är fortfarande ackord 1 fast det låter lite mer.


Dur och moll och mitt emellan
Dur betyder hård och moll betyder mjuk. Skillnaden är att durackorden har ett större avstånd mellan första tonen och tersen än mollackorden. Det är bara ett halvt tonsteg som skiljer men det låter väldigt olika. Prova att spela tonerna 1 2 3 (lille katt) och jämför med att spela samma sak från ton 6 istället, 671. Det låter som två helt olika melodier. I många länder, särskilt österut (från Sverige räknat) är det vanligare att musik börjar och slutar på ton 6 i stället för 1, det vill säga att musiken går i moll. Det är vanligt i svensk musik också, särskilt i gammal folkmusik. Jag har faktisk hört nån säga att svensk folkmusik började gå mer i dur när dragspelet blev populärt i slutet på 1800-talet eftersom det var lättare att spela i dur på det. Durackord börjar med en stor ters och mollackord med en liten. På engelska är det lättare, där kallas dur för major som betyder "större", och moll kallas för minor som betyder "mindre". Prova med att jämföra några olika ackord.

Dessutom finns det en ganska vanlig ters som ligger mitt emellan moll och dur och som inte går att spela på ett piano; men den går bra att sjunga. Läs mer om intervallet 5/6 här.



Ackordens namn (i C-dur). Övriga tonarter finns längre ner på sidan. Här! Högerklicka och välj nytt fönster om du vill.Detta ackord har en ton som inte ingår i tonarten. Det får vara med för att det är vanligt i musik med mycket gamla anor, som folkmusik och rock. Läs här!
.. efter "folklig funktionsanalys":1 2 3 4 5 6 7 7/b7
.. efter stamtoner:C   Dm Em F   G   Am Bb


I en tonart finns det tre durackord: 1, 4 och 5 och tre mollackord: 6, 2 och 3. De låter ganska olika men 1 och 6 innehåller nästan samma toner och kallas parallellackord. Samma sak gäller 4 och 2 samt 5 och 3. Varje durackord har en mollparallell.


Stamtoner
Om vi ska kalla ackorden för bokstäver blir det mycket svårare. De står till exempel i alfabetisk ordning men börjar på C och inte på A; och vi måste sätta ett litet (m) efter om det är ett mollackord eller ring (°) om det är ett dimackord. Om ton 1 ligger på en annan tangent än C måste vi dessutom skriva ett ”förtecken” vid de ackord som blir höjda(♯) eller sänkta(♭). Det är bra att kunna bokstäverna också men det är lättare att hålla reda på sju ackordnamn än 84, eller hur? Just de toner du får med pianots vita tangenter kallas iallafall stamtonerna och det är det enda sättet vi har för att förklara exakt vilka toner vi spelar för folk som redan förstår musikspråk. Med tonartsremsan hoppas jag att det skall bli ganska lätt att förstå det där med tonarter. Använd den gärna!



till exempel i Cdur ...



... eller i Ddur

Du kan helt enkelt flytta siffran 1 till vilken ton som helst och den bokstav du väljer blir den nya tonarten! Då ser du också vilka stamtoner som behöver sänkas eller höjas. Om 1an hamnar på en vit tangent brukar avvikande toner höjas - F blir F# (uttalas fiss) och C blir C# (ciss) till exempel. Hamnar 1an på F eller en svart tangent brukar avvikarna sänkas - B blir Bb (uttalas bess) och A blir Ab (ass). Läs mer i notkapitlet. Det är lättare att sätta bokstäver på ackorden om du först förstår hur siffrorna fungerar.

Eftersom det går väldigt mycket fortare att lära sig på det här sättet och eftersom samma princip gäller alla slags instrument så kommer den vanligare teorin, med bokstäver, att bli mer begriplig när den väl behövs (om den behövs).


Musikhistoria - snabbvarianten
Det går att skriva väldigt mycket om hur de sju ackorden har används genom historien men det viktigaste kanske är att känna till att all musik som görs nu bygger på idéer som kan vara 400000 år gamla (så gamla flöjter har hittats av arkeologer). Rap-musiken (hip hop), till exempel, är faktiskt väldigt lik medeltida ballader från 1200-talet (talad text med vokalrim till dansmusik). Modern jazz bygger ofta på popmusik från 1920- och 30-talet. Folkmusik kan ibland vara klassisk musik från 1700-talet men också mycket äldre dansmusik. Rockmusik kan innehålla både europeisk klassisk musik och folkmusik från amerika som kallas blues och som går att spåra till arabiska länder i nordafrika där intervallet 5/6 är vanligt. Modern pop kan ha delar av alla möjliga stilar och tider. Musik utvecklas hela tiden men det kan lika gärna innebära att den hoppar tillbaks i tiden några hundra år och plockar upp någon gammal bra idé. Det handlar ju om att uttrycka känslor på bra sätt, och de bra sätten kan vara både nya och jättegamla. På topplistan just nu 2020 finns låten Memories med Maroon 5 som är nästan likadan som Pachelbels kanon från ca 1690 och nästan som Håkan Hellströms Känn ingen sorg för mig, Göteborg från 2001.

Särskilt i folk- och rockmusik kan det fortfarande dyka upp finesser som är över 1000 år gamla. Nuförtiden är oftast antingen ton 1 eller 6 grundtonen i en låt. Är det 1 går låten i dur och är det 6 går den i moll; så har det varit i flera hundra år. På medeltiden kunde låtar börja på någon annan av de sju tonerna till exempel 3, då låter det nästan arabiskt fast det är samma skala. Det som händer är att de två halva stegen (3-4 och 7-1) hamnar på andra ställen, och det kan ge olika känslor. På det sättet hade de sju olika känslor på den tiden istället för bara dur och moll. Dessa olika känslolägen kallas kyrkotonarter och har grekiska namn: jonisk, dorisk, frygisk, lydisk, mixolydisk, aeolisk och lokrisk. Som tur är finns dessa idéer kvar och kan märkas som tillfälliga små ackordvariationer. De används också inom jazz och för att skapa känslor i filmmusik eller i dataspel. Den kända hårdrockslåten Smoke on water, som väldigt många har hört, har grundtonen 3 och är alltså frygisk. Den finns i låtlistan under namnet "Småkryp som låter". En annan är Pink Floyds Another brick in the wall som börjar på 2 och är dorisk.

I många kulturer, och tidsåldrar, används inte alla sju tonerna i skalan, ofta saknas de halva stegen: 1 2 3 _ 5 6 _ eller i moll 6 _ 1 2 3 _ 5. Då blir det bara fem toner i skalan som därför kallas pentatonisk, men de toner som är kvar ligger fortfarande på precis samma ställen. Det är förmodligen den äldsta och vanligaste skalan i världen.

Vi kan upptäcka en del av allt detta genom att spela olika låtar.

Innehåll:
(De gröna rubrikerna är extra lätta att förstå!)
Inledning    Musikmatematik    Toner är luft
Durskalan
Övningsklaviatur med tonartsremsa!
Vad behöver jag kunna?
Klaviatur    Stamtoner    Snabbhistoria
Då kör vi!
Puls och rytm    Piano    Variationer    Tonartsbyten   
7or (H/B) och Garageband    Gitarr    Ukulele    Bas
Låtar
Tonartstabell   Begrepp   Instrumentfamiljer   Melodier
Noter och skalor
Notvärden (ätbara)    Riff    Tonarter    Andra skalor   
Funktionsanalys   
Varför är det ovanligt med siffror?    Subkulturer   
Överkurs
Perfect pitch?    Pythagoras   Intervalltabell
Liksvävande temperatur    Fasta lägen   Blå toner

Då kör vi!

För att lära dig musik behöver du spela och sjunga (och förmodligen dansa lite också, det är lättare att känna takten då). Längre ner på sidan har jag gjort några listor med låtar av artisterna som sitter på väggen i musiksalen (och kanske några fler, som borde sitta där). Det är väldigt många olika stilar, helt enkelt eftersom de finns. Det är också nyttigt för hjärnan att höra många olika sätt att behandla toner.

⇒ Här kan du öppna låtarna i ett nytt fönster!

Varje låt på denna hemsida har en ackordtabell med taktstreck och siffror som visar ackorden. Mellan varje streck finns en takt som brukar vara 4 pulsslag lång (4/4), där kan det stå t ex |2    4    | och då kan du spela ackord 2 på "högerfoten" och ackord 4 på nästa högerfot om du går med vanliga steg. Ibland kan det vara svårt hålla en jämn puls men det kan hjälpa om du låtsas att du är ute och promenerar. De flesta kan ju gå och sjunga samtidigt utan problem.



Först lite puls och rytm
Puls och rytm finns i all musik även om inga trummor hörs. Pulsen är som musikens hjärtslag, ofta fyra i varje takt. Rytm kan göra hjärtslagen roligare, mer intressanta: Ka bom-bom tshh Ka bom-bom tshh istället för bara bom bom bom bom, om du förstår? Egentligen finns det rytm i alla ljud, den uppstår i jämförelse med pulsen. Om du härmar någon som pratar så härmar du också rytmen i pratet jämfört med pulsen. Pulsen är som tiden, den behöver inte höras.

Ibland kan det kännas bättre att räkna två pulsslag på varje fot, så här:



Prova att spela denna gamla goding samtidigt (Björnen sover)

Melodi: 
|1 1 1 3|2 2 2 4|3 3 2 2|1      |3 3 3 3|5   4  |2 2 2 2|4   3  | 
Puls:
|   |   |  | |  | |  |  |
Ackord: 
|1         |5        |1    5   |1      |1        |2       |5       |1       |
(Du kan lätt härma, och lära dig, en mycket krångligare melodi 
men den blir svår att skriva med siffror eller noter. 
Pulsen är alltid lika enkel, som hjärtslag.)
            
... och om du fortsätter att trampa med fötterna samtidigt som du klappar fyra gånger i varje takt med höger hand och klappar med vänster hand samtidigt som vänster fot, då kan du dessutom allt som behövs för att börja spela trumset!



Höger fot kan trampa på pedalen till en bastrumma, vänster fot på pedalen till en hihat. Höger hand kan spela på hihaten och vänster hand på en virveltrumma (armarna brukar gå i kors). Detta komp räcker långt!

De flesta andra trumkomp är varianter av detta enkla 4-taktskomp. Om du gör samma sak med vänsterfoten hela tiden så kan högerfoten och båda händerna göra en hel del krumelurer utan att lyssnaren behöver tappa takten. Men det brukar oftast låta bättre om du gör så lite som möjligt, fast på rätt ställen. Prova att variera lite med höger fot och vänster hand eller dubbla slagen med höger hand.



Ackord - på till exempel piano
Om du vet vilket ackord som spelas i en låt är det ofta ganska lätt att höra hur det spelas. Det funkar alltid att göra på det enklaste sättet, bara trycka till ackordet en gång, i början av takten. Gör som du tycker låter bäst! Har du pappersklaviatur och trycker på rätt tangenter så VET du att det låter bra när du gör likadant på ett piano.


I de allra flesta låtarna räcker det med tre eller fyra av de vanliga ackorden 1,2,3,4,5,6 eller 7 (7an är ovanlig och räknades inte ens som ett riktigt ackord förr i tiden. Ackordet 7/b7 låter som ett vanligt durackord och finns i viss folk- och rockmusik men är ganska ovanligt i modern pop. Läs här!)

Tar du dem i grundläge med tre fingrar (tummen längst till vänster på grundtonen och de andra fingrarna på ters och kvint) ser de ut så här:
                       
     Ackord 1          eller          Ackord 3          eller          Ackord 5          eller          Ackord 6    eller ...

OBS! Det är bara när ackordet i grundläge som du kan vara säker på att grundtonen är längst till vänster! Grundtonen bestämmer ackordets namn.

Men tänk på att tonerna i ackorden inte behöver ligga i den ordningen. De kan se ut på lite olika sätt fast de har exakt samma siffror. Det kallas omläggningar eller spridda lägen. Detta gör att du kan byta ackord utan att flytta handen, vilket faktiskt är en av hemligheterna bakom bra musik. Det låter ofta extra bra om en eller två toner inte rör sig när ackordet byts. De olika tonerna som bildar ackorden är ju på sätt och vis varsin egen melodi som rör sig och rörelserna uppfattas bäst när inte alla toner rör sig på samma gång.


⇒ Här kan du öppna låtarna i ett nytt fönster!

Några bra ackordbytartips!

Försök lära dig att se var grundton, ters och kvint sitter även när ackordet inte är i grundläge!
Denna tabell är särskilt bra om du vill kunna byta tonart! Du behöver absolut inte kunna hela men en viss låt kanske bara innehåller två eller tre olika byten; kan du bytena utantill så kan du spela låten i alla tonarter!

..och går låten i C behöver du inte ens tänka på hela och halva steg. Nästan för enkelt?
Även svåra låtar är ganska lätta att spela om de går i C, iallafall på piano, och det kan ju vara kul. Bilderna nedanför visar i princip alla ackordbyten du kan behöva och tittar du noga ligger fingrarna bara på två olika sätt - antintingen tre i rad med ett mellanrum (grundläge) eller så har ett ytterfinger hoppat ett steg åt sidan (spritt läge).

Om du vill gå från 6 till 4, alltså en ters neråt, så räcker det med att flytta kvinten ett steg uppåt (åt höger →).
Ett finger upp!
6→4 och 3→1 (och 2→7/b7) blir halvsteg   
1→6 och 2→7 och 4→2 och 5→3 och 7→5 blir helsteg

Tänkte du på att kvinten du flyttade upp blev grundton i det nya ackordet?

Vill du gå en ters uppåt, t ex från 6 till 1, så räcker det med att flytta grundtonen ett steg neråt (åt vänster ←).
Ett finger ner!
1→3 och 4→6 (och 5→7m) blir halvsteg   
2→4 och 3→5 och 5→7 och 6→1 och 7→2 blir helsteg


Vill du gå en kvint neråt, t ex från 5 till 1, vilket kanske är det allra vanligaste, så flyttar du tersen och kvinten ett steg uppåt (åt höger →).
Två fingrar upp!
1→4 och 5→1 blir halvsteg + helsteg
2→5 och 4→7 och 7→3 blir helsteg + helsteg
3→6 och 6→2 blir helsteg + halvteg


Vill du komma en kvint uppåt istället, t ex från 5 till 2, så flyttar du grundtonen och tersen ett steg neråt (åt vänster ←).
Två fingrar ner!
1→5 och 4→1 blir halvsteg + helsteg
7→4 och 5→2 och 3→7 blir helsteg + helsteg
2→6 och 6→3 blir helsteg + halvteg


Det är faktiskt bara när du skall byta ett steg upp eller ner som du behäver flytta alla tre fingrarna!
Tre fingrar upp eller ner!   
Håll bara reda på var halvstegen sitter!
Du kan hitta på egna sätt också, och använder du båda händerna har du ännu fler möjligheter.


Ibland kan det vara viktigt för låten vilken ton som är längst ner (till vänster); då kan det stå till exempel 1/5, då visar den lilla siffran vilken ton som är lägst (den kallas ibland bastonen).



Det är mycket vanligt att ackorden flyttar sig med kvintsteg uppåt eller neråt. Kvinten är det ju renaste intervallet efter oktaven. Det kan vara bra att kunna utantill hur det ser ut på piano eller gitarr. En kvint neråt var vanligast förr i tiden, alltså från 5 till 1, 1 till 4 eller 2 till 5. I rockmusik är det vanligt att gå en kvint uppåt istället vilket faktiskt är detsamma som en kvart neråt, se efter på klaviaturen.

Det finns så klart några små saker till som kan vara lite annorlunda med ackorden. I de senaste 20 årens popmusik finns faktiskt inget svårt alls förutom lite kluriga melodier och speciella ljud men ackorden är nästan alltid 6, 4, 1 och 5 fast i olika ordning. I lite äldre musik (eller andra genrer än dagens pop) kan följande finesser förekomma, men inte så värst ofta:

Ganska vanliga variationer av ackorden
Dur blir moll 1m (sänk den stora tersen ett halvsteg)
Moll blir dur 6d (höj den lilla tersen ett halvsteg)
Färgning 57 (lägg till förhöjd siffra, räknad från ackordets grundton). Just ackordet 5 brukar ha en extraters, en 7a, 5an är det enda durackordet med en "liten" 7a.
Färgning 59 511 513 (lägg till förhöjd siffra, räknad från ackordets grundton). Färgade ackord med fler toner(7, 9, 11 eller 13) har oftast liten 7a även om de är durackord. Det är ganska vanligt att lägga till en extra ton (en sjua). Det kan låta lite mer spännande eller jazzigt då. Fast i vissa stilar, som gammal folkmusik eller hårdrock, kan det låta helt fel.

Färgning 513 är ju omöjligt att ta på en gitarr eftersom människor bara har fem fingrar på ena handen men det går att lösa genom att ta bort till exempel kvinten, nian och elvan. På piano kan du faktiskt ta den högra delen av ackordet ovanpå den vänstra. Det ser också väldigt krångligt ut och skulle låta bättre om du tog bort ett par toner samt la till en extra grundton längst ner, men det är inte fel.
Färgning 4maj7 Ackord med "stor" sjua kallas maj7 (maj=major=stor). Det syns att den är stor eftersom den ligger precis bredvid nästa grundton.
Färgning 47 ser alltså ut så här:
Alternativ baston 1/3 (byt ut grundtonen mot, eller lägg till, en försänkt siffra, räknad från skalans grundton 1)
Dim 4♯° (grundton + två små terser; eller minska den stora ett halvsteg). Ackord 7 är ett dimackord
Sus 5sus (höj den stora tersen ett halvsteg)
Plus 5+ (höj kvinten ett halvsteg)
Tillfällig höjning 6 (höj alla tre tonerna ett halvsteg)
Tillfällig sänkning 6 (sänk alla tre tonerna ett halvsteg)
Om det sitter två prickar i början och i slutet av en eller flera takter, så här |:6   |4   |1   |5   :| så betyder det att allt mellan prickarna spelas en gång till.
Prickarna kallas repristecken.

Tonartsbyten
Under hela 1900-talet har det varit väldigt vanligt, speciellt i popmusik, att byta tonart mitt i en låt, eller på slutet. Det är ett bra sätt att göra musiken spännande och jag har inget bra svar på varför det inte är så vanligt längre. Kanske är det för svårt?

När någon av låtarna byter tonart står den nya tonartens grundton efter en vinkelparentes, och när bytet slutar kommer en bakvänd vinkel: <3: |1 |4 |2 |5 |1m (=3)> ackordet i parentesen visar vad ackordet innan får för funktion i originaltonarten. Visst är det tur att tonartsbyten är så ovanligt! Fast när du har blivit riktigt bra på en tonart är det lätt att byta.

OBS! Vinkelparenteserna är min egen uppfinning. I övriga världen ser det ut som i notkapitlet längre ner.

Växeldominanter
Egentligen räcker det med att göra ett mollackord till dur för att byta tonart med då är det oftast bara på just det ackordet. Men det kan räcka för att skapa lite spänning. Till exempel är det bara ackordet 57, bland de vanliga ackorden, som har ett slags inbyggd längtan till 1, som ligger en kvint under; 57 brukar kallas för en dominant till 1. Det kan förklaras med att toner tycks vilja röra sig så lite som möjligt vid ackordbyten!
Du kan se att två toner ligger väldigt nära tonerna i ackord 1 och en ton behöver inte flyttas alls. Att göra durackord av 3 kan skapa ett liknande sug mot 6. 6d dras mot 2 och 2d dras mot 5 och 3d dras mot 6! 6d, 2d och 3d blir då växeldominanter. Detta en en av musikfinesserna som är på väg att försvinna, i allafall i de senaste 20 årens popmusik.

Två olika 7or?
En spännande sak jag upptäckte när jag analyserade poplåtar från de senaste 70 åren för mitt examensarbete var att musik som är släkt med gammal folkmusik, som rock och blues, ofta har ett speciellt ackord som inte helt passar in i 1234567. Det är ackord 7, fast med själva sjuan sänkt ett halvt steg: 7/b7
Det verkar vara en rest från medeltiden som envist ligger kvar, speciellt i amerikansk musik. Musikskolor i Sverige och Europa har faktiskt tills för bara några år sedan kallat ton 7 på pianot för H och den som ligger precis under för B. Ton H var på medeltiden ett kantigt B som kallades B durum (hårt b) och den lägre varianten kallades B molle (mjukt b). Det är därifrån dur och moll kommer. Men särskilt Amerika har varit emot H eftersom det är ologiskt och sitter fel i alfabetet och de har ju rätt förstås. Fast ändå tycks det behövas två varianter av ton 7 och på moderna iPads har de faktiskt lagt till detta ackord i nyaste versionen av Garage Band, näst längst till höger bland ackorden!

I Garageband på en iPad sitter de automatiska ackorden i "kvintfallsording" förutom det sista. Med bokstäver i Cdur blir det så här. (Men lär dig hellre riktiga ackord!)
3625147/b77
EmAmDmGCFBb
eadgcfbbb



Gitarrackord
En gitarr har sex strängar som brukar vara stämda så att den näst tjockaste strängen låter som ton 6 till vänster om mitten på ett piano, 220Hz, och de andra strängarna som på bilderna till höger. I varje fall är den byggd för det, men du kan förstås stämma hur du vill.

De grönfärgade strängarna har samma stämning som en basgitarr eller en kontrabas. På stränginstrument med fasta tonlägen finns det ingen bestämd grundton som på en klaviatur; ton 1 kan vara vilken som helst och det gör det faktiskt ännu lättare eftersom en skala kan se likadan ut fast du börjar på olika ställen. Speciellt instrument med fyra strängar, som basar och många stråkinstrument, är praktiska eftersom de har samma avstånd mellan varje sträng; basar har en kvart och fioler och cello har en kvint.

Mellan g- och b-strängen på en gitarr (bilden i mitten) är avståndet istället en stor ters, ett halvt steg mindre än mellan de andra, vilket är lite konstigt men det gör att det blir lättare att ta vanliga ackord med en hand, till exempel blir ju tjockaste och tunnaste strängen samma ton.

    ..med samma 1a
    som pianot

Här ser vi en skala på bara en sträng som börjar på stamtonen G. Om vi spelar samma skala fast börjar på var och en av de sju tonerna och använder alla strängarna så kan handen vara kvar på samma ställe på halsen. Detta kan ju låta lite krångligare än att hålla reda på sju toner men är ett jättebra sätt att lära sig hitta på en gitarr. Dessa sju olika skalor kallas kyrkotonarterna eller modala skalor. De gröna prickarna motsvarar dem på elgitarren.

1


jonisk
en vanlig durskala
2


dorisk
3


frygisk
4


lydisk
5


mixolydisk
6


eolisk
en vanlig mollskala
7


lokrisk


Du kan använda dessa "mönster" för att lista ut hur ackord skall tas men det kan va enklare att bara lära sig hur några av de vanligaste ackorden ser ut. Det allra bästa är om du förstår varför ackorden ser ut som de gör. Titta på dessa "vanliga" ackord och försök hitta dem i tabellena här ovananför. Du kommer att känna igen några typiska mönster och det är väldigt bra att veta vilken siffra i ackordet varje finger gör om du till exempel behöver göra dur av ett mollackord. Titta särskilt på hur 12345 ligger på bilderna 1, 2, 5 och 7. Kan du se mönstret? Detta gäller bara de fyra tjockaste strängarna på gitarren, som ju är samma som på en bas, men det är lätt att lära sig utantill. Gör det!

1 2 3 4 5 6 7 7/b7
C
Dm
Em
F
G
Am
Bm7-5
Bb
F
G7
1 2 3 4 5 6 7 7/b7
F
Gm
Am
Bb
C
Dm
Em7-5
Eb
F
C7
1 2 3 4 5 6 7 7/b7
G
Am
Bm7
C
D
Em
F#m7-5
F
D7
F
1 2 3 4 5 6 7 7/b7
A
Bm7
C#m7
D
E
F#m7
G#m7-5
G
E7
1 2 3 4 5 6 7 7/b7
D
Em
F#m7
G
A
Bm7
C#m7-5
C
A7
1 2 3 4 5 6 7 7/b7
E
F#m7
G#m7
A
B
C#m7
D#m7-5
D
B7



Ukulele
Ukulelen är ett litet och praktiskt instrument som är stämt som de fyra tunnaste strängarna på en gitarr. Du kan säkert känna igen mönstren? Här är några ackord i vanliga tonarter (med amerikansk stämning).







Bas
Basgitarren och kontrabasen är stämda i kvarter precis som de fyra tjockaste strängarna på en gitarr. Det gör att det blir samma "mönster" av hur tonerna sitter vilken ton du än väljer att kalla nummer 1.

Dessa siffror är alltså en tonart, som du enkelt kan byta genom att flytta 1an vart som helst; alla de andra tonerna kommer att "följa med", alltså ligga på samma sätt jämfört med 1an. Den bokstav 1an hamnar på blir namnet på tonarten!
            Så här sitter stamtonerna →

..och allt är fortfarande bara samma enkla durskala - grundton, två hela steg, ett halvt, tre hela och ett halvt!

Innehåll:
(De gröna rubrikerna är extra lätta att förstå!)
Inledning    Musikmatematik    Toner är luft
Durskalan
Övningsklaviatur med tonartsremsa!
Vad behöver jag kunna?
Klaviatur    Stamtoner    Snabbhistoria
Då kör vi!
Puls och rytm    Piano    Variationer    Tonartsbyten   
7or (H/B) och Garageband    Gitarr    Ukulele    Bas
Låtar
Tonartstabell   Begrepp   Instrumentfamiljer   Melodier
Noter och skalor
Notvärden (ätbara)    Riff    Tonarter    Andra skalor   
Funktionsanalys   
Varför är det ovanligt med siffror?    Subkulturer   
Överkurs
Perfect pitch?    Pythagoras   Intervalltabell
Liksvävande temperatur    Fasta lägen   Blå toner


Låtar

Först några "sifferlåtar" att börja med, det vill säga enkla sånger där ackordnamnen är instoppade i texten så att du bara behöver kunna texten för att veta ackorden. Dessutom går lyssningsexemplen i C eller Am så att du kan spela till med pianots vita tangenter!

Sifferlåtar
t ex Sånt e livet, The lion sleeps tonight, Jag hade en gång en båt eller Sloop John B, Bluestolvan, Autumn leaves, Pachelbels Kanon, Here, there and everywhere


Enkla barnvisor (en del väldigt gamla)
t ex Blinka lilla stjärna, Ekorrn satt i granen, Idas sommarvisa
Här finns (nästan) alla låtarna i boktavs- och genreordning.
Här du också kan se vilka som går i C eller Am, så att du kan använda C-durskalan på pianot! De filer som börjar med 1_ har dessutom melodianvisningar eller noter.


Ännu fler låtar + spotifylistor och fler genrer
(från en äldre upplaga, kan innehålla fel).


150 hitlåtar från 1950 till 2015
(färgkodade efter harmonisk komplexitet) fast utan text.


Fler sångbara låtar
i väldigt olika stilar som inte heller har text.
Exempel på olika slags "äldre" musik som ibland har finesser som är på väg att försvinna. Exempel på lite "nyare" musik.
Svenska artister/upphovspersoner Utländska artister/upphovspersoner Blandat nytt
Abba
Thank you for the music (sv)
Mamma Mia
Aretha Franklin
Natural woman
Laleh
Goliat
En stund på jorden
C M Bellman
Märk hur vår skugga
David Bowie
Space oddity
Beyonce Knowles
Halo (sv)
Jussi Björling
Till havs!
Deep Purple
Småkryp som låter
Justin Bieber
Never say never
Kjell Höglund
Lugnare vatten
Psalm 907
Elton John
Your song
Border song
Billie Eilish
Bellyache
Ted Gärdestad
Himlen är oskyldigt blå
Jag vill ha en egen måne
Satellit
Ludwig Van Beethoven
"Nian"
Alex & Sierra
Little do you know
Barbro Hörberg
Med ögon känsliga för grönt
Nina Simone
I wish knew how
My baby just cares
Dolores O'Riordan
Zombie
Monica Törnell
Vintersaga
Frank Sinatra
Fly me to the moon
Rachel Platten
Fightsong
Cornelis Vreeswijk
Somliga gar med trasiga skor
Sambaliten
Brevet från kolonien
Carole King
Du har en vän
You've got a friend
Zara Larsson
Symphony
Evert Taube
Så länge skutan kan gå
Vals på mysingen
Bluebird av hull
Änglamark
Pink Floyd
Another brick in the wall
Echoes
Bruno Mars
When I was your man
Alice Tegnér
Videvisan
Bä bä vita lamm
J S Bach
Air
Ed Sheeran
Thinking out loud
Monica Zetterlund
Sakta vi gå genom stan
En valsmelodi
Bob Dylan
Make you feel my love
Blowin' in the wind
Like a rolling stone
Miriam Bryant
Ett sista glas
Barbro & Jojje
Det fulaste som finns
Mitt lilla barn
Kråkbegravningen
The Beatles
You never give me your
Let it be
Hello goodbye
Håkan Hellström
Det är så jag säger det
Känn ingen sorg för mig Göteborg


OBS!
Här finns det fler låtar, bland annat i C!
     .. och ännu fler.     

.. och här finns 150 hitlåtar från 1950 till 2015 fast utan text.

.. och ett antal sångbara låtar i väldigt olika stilar som inte heller har text.




Alla tonarterna med bokstäver!


1 2 3 4 5 6 7 7/b7
C   Dm Em F   G   Am Bb


1 2 3 4 5 6 7 7/b7
G   Am Bm C   D   Em F#° F

1 2 3 4 5 6 7 7/b7
D   Em F#m G   A   Bm C#° C

1 2 3 4 5 6 7 7/b7
A   Bm C#m D   E   F#m G#° G
      
1 2 3 4 5 6 7 7/b7
E   F#m G#m A   B   C#m D#° D

1 2 3 4 5 6 7 7/b7
B   C#m D#m E   F#   G#m A#° A

1 2 3 4 5 6 7 7/b7
F#   G#m A#m B   C#   D#m E#° E


1 2 3 4 5 6 7 7/b7
F   Gm Am Bb   C   Dm Eb

1 2 3 4 5 6 7 7/b7
Bb   Cm Dm Eb   F   Gm Ab

1 2 3 4 5 6 7 7/b7
Eb   Fm Gm Ab   Bb   Cm Db
      
1 2 3 4 5 6 7 7/b7
Ab   Bbm Cm Dd   Eb   Fm Gb

1 2 3 4 5 6 7 7/b7
Db   Ebm Fm Gb   Ab   Bbm B

1 2 3 4 5 6 7 7/b7
Gb   Abm Bbm Cb   Db   Ebm E




Musikteoribegrepp

klaviatur Tangenterna på pianon, keyboards och vissa dragspel där det finns vita och svarta tangenter och de vita är en durskala.
frekvens Antalet luftsvängningar per sekund(Hz), 440 blir tonen A.
skala Vissa bestämda toner mellan en etta och nästa högre etta.
durskala Börjar med två hela tonsteg, ett halvt, sen tre hela och ett halvt.
halvtonsteg Det minsta tonsteget, t ex mellan 3 och 4 (E och F).
grundton Den första tonen i en skala eller ett ackord (treklang).
ackord Flera toner på samma gång, oftast en treklang som 1, 3 och 5.
treklang Ett ackord med tre toner och en överhoppad ton mellan varje, t ex 1, 3 och 5 eller 5, 7 och 2. Den enklaste och viktigaste formen av ackord.
prim Den första (lägsta) tonen i en treklang.
ters Den mittersta tonen i en treklang, eller förhållandet mellan ton 1 och 3 eller mellan 6 och 1. Kan vara stor eller liten.
kvint Den sista (högsta) tonen i en treklang, eller förhållandet mellan ton 1 och 5 eller mellan 3 och 7. Som "blinka lilla" eller "bä bä".
melodi Toner som kommer en i taget, och bildar något du kan sjunga, spela eller minnas som något speciellt.
dur När första tersen i ett ackord eller en skala är stor (fyra halvtonssteg). Heter major på engelska.
moll När första tersen i ett ackord eller en skala är liten (tre halvtonssteg). Heter minor på engelska.
intervall Förhållandet mellan två toner – ters, kvart, kvint, oktav.
kvintfall Ackord som går från 5 till 1 eller 2 till 5; en kvint neråt.
parallellackord Ackord med nästan samma toner i, som C och A-moll (1 och 6). Moll-parallellen ligger en liten ters under dur-ackordet.
period Ett antal takter som upprepas på ett naturligt sätt. Ofta 4, 8 eller 12. Det går ofta att känna på sig när det har gått 8 takter.
sekvens En tonfigur som upprepas flera gånger, ofta i högre läge varje gång. Kan vara en del av en melodi
motiv En liten del av en melodi.
tema En viktig del av en melodi, som kan återkomma flera gånger i ett längre stycke.
tonart Har samma namn som grundtonen och är de toner och ackord som går att få med en durskala, beroende på var grundtonen hamnar. Durskalan är ju två hela steg, ett halvt sedan tre hela och ett halvt i alla tonarter.
tonal musik Musik som håller sig till en tonart i taget och där alla sju ackorden användas. Den kan givetvis byta tonart ibland men isåfall hörs det tydligt. Tonarter är viktiga i tonal musik.
atonal musik Musik där inte grundtonen eller tonart spelar så stor roll. (men fortfarande används durskalan)
modal musik Musik som byter skala beroende på vilket ackord som spelas. Jämför med tonal musik där oftast samma skala används till alla ackord i tonarten.
takt Finns mellan två taktstreck, oftast 4 fjärdedelar lång.
taktart Bestämmer hur många pulsslag som ryms i varje takt.
puls De slag (oftast fjärdedelar) som tickar i jämn takt, även om de inte hörs. Den kan gå olika fort, precis som hjärtat.
tempo Tempo betyder hastighet, alltså hur snabb puls musiken ska ha.
rytm En återkommande slagverksfigur – bom badabom, bom badabom. En text kan också ha en rytm, om den förhåller sig till en puls på ett sätt som hjälper lyssnaren att uppfatta pulsen.
notrad Fem linjer att skriva noter på.
notsystem Flera notrader som sitter ihop – för sång och piano t ex.
G-klav Krumelur som visar var tonen G sitten på notraden. Finns även för F och C. Ordet klav betyder nyckel
notvärden Olika tecken för olika långa toner – hel, halv, fjärdedel mm
helnot Tecknet för en ton som är lika lång som en hel takt.
fjärdedelsnot Tecknet för en ton som är lika lång som en fjärdedels takt.
triol När tre notvärden spelas på samma tid som två.
synkop När en not binds ihop med en annan så betoningen kommer tidigare än den brukar, ofta precis innan ett taktstreck.
korsförtecken Ett ♯ på notlinjen höjer noten en halvt steg.
b-förtecken Ett ♭ på notlinjen sänker noten en halvt steg.
återställningtecken Ett ♮ ger tillbaks en ändrad ton sitt normala läge.
punktera Att förlänga en not med halva dess längd, med en punkt.
arpeggio När ackord spelas eller sjungs en ton i taget istället för alla toner i ackordet samtidigt.
naturtoner De toner som går att få med hjälp av ett rör genom att blåsa i det olika hårt. Det blir (nästan) tonerna 1,5,1,3,5 och 2 (och några till). En del av dessa skiljer sig ganska mycket från pianots toner så det behövs andra instrument, som fiol eller sångröst, för att kunna ta vissa naturtoner. De flesta människor i världen är vana vid pianot, där alla halva toner är lika långt ifrån varandra, men naturtoner används fortfarande, speciellt inom folkmusik, och det går inte att säga vilka som är mest rätt. Den som lyssnar får bestämma. Fast pianots stämning, som kallas liksvävande, är mycket praktisk och förmodligen den vanligaste i världen.
klang Hur något låter. En gitarr och en flöjt har olika klang även om de spelar samma ton. Varje människa har en egen klang i sin röst.
dynamik Skillnader i hur starkt musiken låter.


"Pop"-begrepp

vers Den berättande delen av en sång, oftast två eller flera olika.
refräng Den återkommande delen av en låt, som är lätt att komma ihåg.
brygga Ett bit av låten som brukar ligga mellan vers och refräng.
mellanspel Ett bit av låten som varken är vers eller refräng och spelas mellan andra delar i en låt. Oftast instrumentalt, alltså ingen sång.
intro En inledning.
outro En avslutning.
stick Ett bit av låten som varken är vers, refräng eller brygga.
riff En tydlig rytmisk melodifigur som är lätt att känna igen. Kanske en rest från "call and response"? se New Orleans-grytan
genre En viss typ av musik (eller av nåt annat), t ex hiphop, barock och house.
komp ackompanjemang - när någon/några spelar (oftast ackord) på instrument till en sång.
a cappella "som i kyrkan" - sång utan instrumentalt komp.
akustisk Inte elektroniskt förstärkt. Kommer av "akustik - läran om ljud"
plektrum En liten plastbit att knäppa på gitarrsträngar med.
greppbräda Den delen av ett stränginstrument som du kan trycka ner strängarna mot så stränglängden, och tonen, ändras.
keyboard Samma ord som klaviatur fast på engelska.
dist (distortion) När ljudsignalen från ett intrument är för stark för förstärkaren och ett trasigt, fast intressant, ljud uppstår.
PA En ljudanläggning för flera instrument och sång. (Public Adress)
telekabel En sladd som ofta används till elgitarrer och vissa högtalare.
XLR-kabel En sladd, med fem piggar, som ofta används till mikrofoner.
rap Ett vokalt uttryckssätt där text talas i takt till musik på ett rytmiskt och poetiskt sätt.
MC Förkortning för "Master of Ceremonies", en person som rappar.
flow Ungefär hur du konstruerar meningar och rim till takten (beat).


Instrumentfamiljer

Det finns elektriska versioner av nästan alla slags akustiska instrument. Akustisk betyder att ljudet blir till utan elektricitet. Det kan räcka med med en dator eller en smartphone för att härma de flesta ljuden men det låter aldrig riktigt likadant som ett akustiskt instrument.
Stränginstrument
Det finns instrument för alla ljud som kan behövas. Till mörka toner behövs stora instrument och till ljusa behövs små; till långa toner kan det behövas en stråke (en pinne med hårt spänt tagel på; tagel är hår från en hästsvans) så att tonen kan låta så länge stråken rör sig. En sträng låter ju bara så länge den vibrerar.
Blåsinstrument
Ett blåsinstrument låter bara så länge den som blåser har luft kvar (fast vissa musikanter kan faktiskt blåsa ut och andas in samtidigt).
ackord
gitarr
ukulele
banjo
bouzouki
mandolin
cittra
pedalsteel
stråk
fiol
viola (altfiol)
cello
kontrabas
träblås
saxofon
klarinett
flöjt
oboe
fagott
bleckblås
trumpet
kornett
valthorn
trombon
bastuba
souzafon


Slaginstrument
Instrument som är gjorda för att slås på, med händer eller med pinnar, kallas förstås slaginstrument. Vissa gör inga toner utan andra slags ljud, som boom, frrr eller pschh.
Klaverinstrument eller keyboards
Många olika instrument har tangenter som ser ut som på ett piano, fast själva ljudet kan komma från strängar, genom pipor (rör) eller från vibrerande metallblad.
med toner
metallofon
kalimba
marimba
boomwhackers
vissa trummor t ex tablas
utan toner
maraccas
gurka
tamburin
bongos
djembe
akustiska
piano
orgel
cembalo
spinett
dragspel
elekriska
elpiano
synthesizer
keyboard
dator
smartphone


Melodier

Detta stycke skulle kunna vara hur långt som helst. Vi får se när jag får tid :)

Att göra en melodi
Om du bestämmer att några olika toner ska låta på vissa ställen i förhållande till en puls så har du gjort en melodi (flera bestämda toner efter varandra). Om du dessutom kan komma ihåg den en dag senare så har du gjort en bra melodi! Du har komponerat. Duktiga kompositörer kan hitta på flera melodier som tillsammans bildar harmonier, eller ackord. Det kallas kontrapunkt (som betyder not mot not). Kontrapunkt är vanligast inom klassisk konstmusik men i vilken modern pop eller hiphop som helst kan det finnas fler än en melodi samtidigt. Att sjunga en sådan hjälpmelodi brukar kallas att lägga en stämma. Ibland består musik enbart av sångstämmor. Det brukar kallas A capella eller kör. (Eftersom ackord består av minst tre toner samtidigt så blir det ju, i en sång med ackord till, automatiskt minst två olika melodier utöver den som sjungs. Fast det är inte så vanligt att tänka så..)

Du kan prova att lägga en lång ton på något instrument och försöka hitta på en melodi som passar till den tonen. Om du sedan tar reder ut vilka toner du hittade på så kommer de tonerna att bilda delar av olika ackord jämfört med den långa tonen.

Det som gör att en melodi känns bra kan vara att den får lyssnarens hjärna att reagera, kanske börja tänka på något speciellt, kanske till och med tycka sig höra andra toner, som inte spelas, men som skulle kunna passa bra till melodin. Om du har text till din melodi kan det kännas extra bra om textens innehåll passar melodin och tvärtom. En melodi har också oftast en tydlig rytm, ungefär som en ramsa.

Det går faktiskt att göra en melodi som får lyssnaren att höra både ackord och puls fast det bara är melodin som spelas, som att melodin själv talar om för lyssnaren att det finns en fast grund med rytm och harmoni. När tusentals människor sjunger samma sång på en fotbollsstadion så är det sällan någon som spelar en rytm samtidigt. Den brukar höras tydligt ändå, med hjälp av melodin.

Att lära sig en låt
Det lättaste och bästa (och ibland enda) sättet att lära sig en rytm eller en melodi är att lyssna och härma. Oftast består musik av både rytmer och toner. Rytmen kan spelas med slagverk men kan också vara inbyggd i hur tonerna sitter i förhållande till pulsen. Öva gärna att räkna till fyra när du lyssnar på musik, alltså dela in den i takter, och fundera på var i takten till exempel bastrumman eller handklappet kommer.

Om låten innehåller mycket text så kan melodin hjälpa dig att komma ihåg texten. En text kan också hjälpa dig att komma ihåg en svår melodi. Eftersom musik ofta fungerar som förstärkning till text så kan tonerna ibland vilja få dig att känna samma sak som texten vill.

Innehåll:
(De gröna rubrikerna är extra lätta att förstå!)
Inledning    Musikmatematik    Toner är luft
Durskalan
Övningsklaviatur med tonartsremsa!
Vad behöver jag kunna?
Klaviatur    Stamtoner    Snabbhistoria
Då kör vi!
Puls och rytm    Piano    Variationer    Tonartsbyten   
7or (H/B) och Garageband    Gitarr    Ukulele    Bas
Låtar
Tonartstabell   Begrepp   Instrumentfamiljer   Melodier
Noter och skalor
Notvärden (ätbara)    Riff    Tonarter    Andra skalor   
Funktionsanalys   
Varför är det ovanligt med siffror?    Subkulturer   
Överkurs
Perfect pitch?    Pythagoras   Intervalltabell
Liksvävande temperatur    Fasta lägen   Blå toner


Notskrift

På 17- och 1800-talet, långt innan det fanns datorer, cd-skivor, vinylskivor eller radio så var det vanligt att dela eller sprida musik i form av notskrift. De allra flesta i Sverige kunde läsa noter, åtminstone lite grand. Nuförtiden är det mest folk som jobbar med musik som kan läsa noter, vilket är ganska synd. Det är ett väldigt bra sätt att komma ihåg musik på.

Notskrift är ett system av linjer och prickar som är gjort efter samma princip som klaviaturen och vad människans båda händer kan göra med den. Om du har händerna i mitten på ett piano kan dina tummar mötas på tonen C, eller 1. På de översta fem linjerna skrivs alla toner som den högra kan nå och på de nedersta linjerna skrivs vänsterhandens toner. Båda noterna på bilden till vänster visar alltså samma ton, 1 eller C, fast för höger och vänster hand; mellanrummet gör det lättare att läsa; det skulle helt enkelt bli för många streck att hålla reda på annars.

G-klav och andra klaver
Den övre krumeluren kallas g-klav eller diskantklav och den undre f-klav eller basklav.

Som dur ser börjar G-klavens krumelur precis på linjen som är tonen G. (Åtminstone är det meningen att den ska göra det, denna sitter lite fel.) På den andra klaven, F-klaven, sitter strecket för tonen F mellan de båda prickarna. Det finns också en klav som visar var C ligger, om det skulle behövas, men den är inte lika vanlig. C-klaven ser ut så här och kan sättas på vilket streck du vill.
altklav

Noter sitter antingen på strecken eller mellan och finns det inget streck så sätter vi dit ett hjälpstreck, som vid C-noten.


Nu har vi ganska bra koll på hur höga eller låga tonerna är men det är minst lika viktigt att veta när de kommer och hur länge de ska få låta.

Notvärden
För att veta hur länge varje not skall spelas finns det olika notvärden som bestämmer hur stor del av en takt som tonen skall låta. Den första noten på nästa bild kallas helnot och låter i en hel takt. Nästa not har fått en stam, då kallas den halvnot och räcker förstås en halv takt. Nästa är ifylld och kallas fjärdedel och nästa har fått en flagga och kallas åttondel; får den en flagga till blir det en sextondel och så håller det på. Varje ny not får halva värdet av noten innan.

Den undre raden visar samma sak fast här gäller det tystnad istället.

Det måste alltid bli precis en hel takt när du plussar ihop alla notvärden och pauser mellan två taktstreck!

Det blir precis lagom med dessa två maträtter i en takt.


Klicka på bilden så får du mer mat att välja på!


Det går också att "klistra" ihop två noter med en bindebåge, som i denna Ed Sheeran-låt.

Där finns även en liten punkt efter en not, det kallas att noten är punkterad och betyder att den förlängs med halva sitt värde.

En annan vanlig specialare är triolen, den betyder att de tre fjärdedelarna som är triol tar samma tid som två vanliga fjärdedelar. Jämför med ljudet i denna Clean Bandit-låt!


Här är ett par ställen till från samma låt; försök förstå vilka noter som passar till det du hör! Obs! Det två första raderna börjar med en upptakt, det är när en eller flera toner startar innan första takten. Det är därför det inte är en hel takt i början.




På skoj skulle vi kunna jämföra noterna med legobitar; bottenplattan är notlinjerna, legobitarna är noterna och varje "plupp" är en fjärdedel. Om ton 1 är längst ner på plattan kan en liten melodi se ut så här i noter och lego:


Nu syns det tydligare att den stora röda legobiten är en helnot, alltså fyra pluppar lång, fast den ligger lite innan taktstrecket. Det är vanligt att betoningen ligger precis i början av takten men här kommer betoningen något tidigare, med hjälp av en bindebåge. Detta kallas synkop.

Notskriften är alltså mycket användbar om du vill skriva ner en melodi men den fungerar lika bra att skriva ackord med. Ackord är ju tre eller fler toner på samma gång och när en melodi spelas samtidigt med ackord, eller harmonier som det också kallas, så är det på sätt och vis samma sak som att tre (eller fler) melodier låter samtidigt. Några av tonerna som finns i ackorden brukar också finnas i melodin och de andra tonerna i ackorden bildar egentligen en sorts möjliga hjälpmelodier som passar bra till den riktiga melodin. Fast det är inte så vanligt att tänka på det sättet eftersom det inte behövs. Det räcker ju med att veta vilka toner som ingår i ackorden så låter det bra.

Riff
I många slags popmusik är det vanligt att ett eller fler av instrumenten spelar en liten kort melodi som återkommer flera gånger. Det kan kallas för rytmisk figur eller ett riff. Ett riff som de flesta känner igen är det som gitarren gör i låten Smoke on the water .
(Vår version går lite lägre än på Youtube, den blir lite lättare att spela då.)
Med streck och siffror blir det ungefär |3 5 6   | 3 5 b7 6   | 3 5 6   |5 3   |
Dessa toner kommer att låta ganska rätt om du spelar dem på en gitarr; det blir rätt melodi men för att den skall låta helt rätt behövs en stämma, en hjälpmelodi, som ligger under den vanliga. Vi behöver också veta exakt när tonerna skall spelas, så rytmen blir rätt. Det blir lättare att visa med notskrift.
Början på riffet, tonerna 3 5 6, ser ut så här i noter:

men för att det ska bli rätt takt får vi göra om noterna till åttondelar och klistra ihop dem med bindebågar, så här:

(De två första fjärdedelarna kan förstås vara kvar men det kan vara lättare att förstå om alla åttondelarna är med.)

Med hjälpstämma (understämma) ser det ut så här:

Båda stämmorna med streck och siffror blir
|3 5 6   | 3 5 b7 6   | 3 5 6   |5 3   |
|7 2 3   | 7 2  4  3   | 7 2 3   |2 7   |
     
Om du letar upp dessa toner på gitarren så kan du se du att du knappt behöver flytta på fingrarna för att kunna spela allihop. Det ser alltså mycket svårare ut än vad det är. (Du kan väl lista ut var b7 ligger?)

När trummorna, eller snarare hi-hatten kommer in spelar den så här:


och när basgitarren kommer in spelar den så här:


Det är oftast mycket enklare, och ibland till och med bättre, att lyssna och härma istället för att läsa noter, men om du inte har någon att härma så är noterna väldigt bra att ha! Denna låt är ett tydligt exempel på hur rytm kan skrivas i noter. Melodin börjar med fjärdedelar, basen spelar åttondelar och trummorna sextondelar. Prova först att räkna till 4 i varje takt och sen till 8, vilket känns bäst? Att räkna till 16 är svårt att hinna med, men det är vad trummorna gör.


Tonarter
Detta är ackord 1 eller C med noter och med fingrar (och för säkerhets skull med lego):



.. och här kommer resten:

DmEmFGAmBm-5

Kom ihåg att det bara är de vita tangenterna som syns just nu, de som ingår i C-durskalan. Dessa kallas också för stamtoner. De svarta tangenternas toner ligger ju mellan de vita utom mellan 3 och 4 och mellan 7 och 1, som du ser på pianobilderna. För att skriva dessa mellantoner med noter får vi antingen höja eller sänka någon av stamtonerna. Ett korsförtecken (#) framför noten höjer den ett halv steg och ett b-förtecken (b)sänker noten ett halv steg. Ändringen gäller i samma takt som tecknet står i, om det inte står allra först i noterna för då gäller det i hela låten. Det finns även ett återställningtecken (), som gör så tonen blir som vanligt igen.

Ett ackord som vi redan använt är 3dur eller E. Den mittersta tonen behöver höjas ett halvt steg; i noterna ser det ut på detta vis.
och på pianot .

Om vi spelar i en annan tonart än C, alltså kallar en annan ton för 1, kan det behövas många # eller b. Eftersom de ofta är samma toner som ska höjas eller sänkas genom hela låten så räcker det om förtecknen bara skrivs en gång, i början av låten; sen får den som spelar helt enkelt komma ihåg att höja eller sänka på rätt ställen. Tonarten G är ett bra exempel att börja med. Hitta först tonen G. Vi kan börja på C och gå åt höger, C-D-E-F-G, som i alfabetet. Om vi nu kallar G för nummer 1 och gör en durskala från denna nya etta så måste vi som vanligt gå två hela steg, ett halvt, tre hela och ett halvt till för att komma till nästa etta. Det första tonerna går bra, bara vita tangenter, men den sista tonen nr7 blir ett halvt steg för låg och måste höjas för att hamna intill ettan. Det hörs tydligt om det spelas på piano och ser ut så här.

I noter ser det ut så här.

12345671
Korsförtecknet sätts i början av raden, på F-linjen, där nummer 7 ligger, och gäller alla noter med nummer 7 i resten av låten.

Om vi gör likadant fast utgår från tonen B istället så blir det krångligare. B ligger precis till vänster om C på pianot. Vi börjar på B, går två hela steg, ett halvt, tre hela och ett halvt till.

Men i noterna ser det inte alls lika rörigt ut eftersom förtecknen är samlade i början.

På det här sättet går det att skriva en durskala från vilken som helst av pianots toner. Tolv tonarter blir det, fast varje tonart har en parallell tonart i moll som innehåller samma toner, alltså de låtar som börjar på ackord 6 istället för 1. De tonarter som börjar på en vit tangent brukar få korsförtecken och de som börjar på en svart får b-förtecken. Du kan använda ramsan till höger här nedanfför till att komma ihåg hur många # eller b varje tonart har.

Tonartsramsor

G (Em)



D (Bm)



A (F#m)



E (C#m)



B (G#m)



F# fiss (D#m)
Ge


Dig


Av


Eller


Bli


Fiskmat
Den ramsan kanske låter lite hemsk? Men den som jag fick lära mig låter alldeles för gammal, eller vad tycker du? Giv Dem Alla En Hel Fisk. För det första säger de flesta inte H längre så det har ändrats till Blå Fisk och för det andra så tycker jag att min är lättare att komma ihåg.
F (Dm)



Bb bess (Gm)



Eb ess (Cm)



Ab ass (Fm)



Db dess (Bbm)



Gb gess (Ebm)
Far


Beslagtar


Esters


Askkoppar,


Dessutom


Gästernas.


Tidigare i texten hade jag ett exempel på att skriva en melodi med siffror |123  |123  |3543|432 |   Lille katt, lille katt, lille söte ka-atta

En något modernare låt som nästan börjar på samma sätt är Justin Biebers "Love yourself".
Så här skulle den kunna skrivas med siffror: |   112|3   33|2231|1      |
och med lego:

och med noter:


Men Justin tyckte nog att det var skönare att sjunga låten i en högre tonart. Kan du lista ut vilken tonart detta är?

Andra skalor

Det skulle ta lång tid att berätta om alla skalor som finns. Egentligen är det omöjligt eftersom alla kan sjunga vad de vill och bestämma sig för att det låter bra. Men det finns ett antal vanliga och viktiga varianter som är bra att kunna. Det flesta är som sagt ganska lika durskalan; det finns ju en naturlig förklaring till det.

Pentatonisk skala (femtonsskala)
Hoppa över de båda halva tonstegen så får du bara fem toner i skalan - 12356. Den börjar vanligtvis på ton 6 vilket innebär att den går i moll - 61235. En mycket vanlig skala i folkmusik t ex japansk, afrikansk eller amerikansk, och den liknar naturskalan mer än vad durskalan gör. Om du spelar denna Amoll-pentatoniska skala samtidigt som ackorden går i Adur (på pianot 6d, 2d och 3d eller A, D och E så kommer det att låta "blues"! Om du bara spelar på pianots svarta tangenter blir det också en pentatonisk skala!


Mollskalor
Börja och sluta med ton 6 helt enkelt. Det är vanligt att höja en ellet två av de sista tonerna, beroende på vilka ackord skalan ska låta bra till. Ren mollskala: 6 7 1 2 3 4 5 eller harmonisk mollskala: 6 7 1 2 3 4 #5 eller melodisk mollskala:6 7 1 2 3 #4 #5 (den melodiska brukar bli ren när den går neråt 5432176).

Modala skalor (kyrkotonarter)
De skalor som blir beroende på vilken ton i durskalan du startar med. Om du väljer att ton 3 ska vara "hemmaton" och gör en melodi som börjar och slutar på den tonen så kommer melodin att få en helt annan karaktär (modus eller känsla) än om du börjar på 1. De modala skalorna kallas för jonisk, dorisk, frygisk, lydisk, mixolydisk, eolisk och lokrisk. Den vanliga durskalan är alltså den joniska. Dessa var vanliga under medeltiden och renässansen men så sent som på 1960-talet blev det plötsligt vanligt igen inom amerikansk jazz, så kallad modal jazz. Det är faktiskt väldigt bra att kunna de modala skalorna utantill, för den som vill bli riktigt duktig på något instrument.
Här finns kyrkotonarter och andra skalor för gitarr!

Dimskala
Spela en helt tonsteg följt av ett halvt och ett helt igen och ett halvt och fortsätt så.

Heltonsskala
Spela bara hela tonsteg.

Kromatisk skala
Spela bara halva tonsteg.

Österländska skalor
Dessa kan se ut på många sätt men ofta ingår det trekvartstoner eller blå toner.
Ett exempel: 2    2 ¾     4    5    5 ½     7    1    2
Ett annat: 2     2 ¾     4    5    6     6 ¾     1    2
eller exempel 1 med noter


eller exempel 2 med noter

Funktionsanalys
Att kalla ackord för siffror är egentligen ganska ovanligt, men jag tror att det är nyttigt. Efter ett tag har dina öron vant sig vid hur det kan låta när ackord 1 går till ackord 4 och hur det kan kännas som att det borde komma en 1a efter ackord 5. Ackorden har olika funktioner beroende på avståndet från varandra. En låt eller ett musikstycke har oftast ett hemma-ackord, det är ofta 1 men det kan också vara 6 om låten går i moll.

1an kan vara vilken ton som helst men 4an ligger alltid en kvart uppåt från den 1an, och 5an en kvint uppåt eller en kvart neråt från samma 1a. Dessa tre ackord är de viktigaste du behöver kunna för att förstå funtioner mellan ackord. Musikforskare brukar kalla hemma-ackordet för tonika (T) och det som ligger en kvart uppåt för subdominant (S). 5an, en kvint uppåt, kallas för dominant (D). 1, 4 och 5 är ju också de tre durackorden och varje durackord har en nära släkting som är mollackord. Släktingen kallas parallell.

1
Tonika
(T)


4
Subdominant
(S)
5
Dominant
(D)
6
Tonikaparallell
(Tp)


2
Subdominantparallell
(Sp)
3
Dominantparallell
(Dp)
7
Ofullständig dominant
(D)


Ordet dominant betyder ungefär "den som bestämmer" och det beskriver just 5ans funktion; den bestämmer vilket ackord som är hemma.
Ackord 5 ser ut så här och har ofta fyra toner istället för tre för att förstärka funktionen av att dras mot grundackordet. En förklaring till detta är att tersen (7) ligger så nära 1 det går och att den sista tonen ligger lika nära ton 3. Ton 5 behöver inte flyttas alls eftersom den finns i grundackordet. För att byta från 5 till 1 krävs alltså bara ett halvt steg från varsitt håll. Denna "närhet" skapar suget och det är bara ackord 5 som ser ut på detta sätt - som ett durackord med liten sjua. Det är säkert lättare att förstå detta fenomen om du sitter vid ett piano och kan höra och se på samma gång.

Om låten går i moll, och hemma-ackordet heter 6, kan 6an också kallas tonika men brukar isåfall skrivas (t) istället för (T). Subdominanten (s) blir då ackord 2 som ju ligger en kvart uppåt, och dominanten blir 3. Men eftersom ackord 3 varken har en ters eller en sjua nära grundackordet, som en dominant ska ha, får 3an ibland en stor ters om låten går i moll. Då blir det nämligen ett durackord med liten sjua, precis som ackord 5, och det upplevs som att det sugs en kvint neråt, mot grundackordet.


En förklaring till varför det inte är så vanligt med steganalys (siffror).
Att använda siffror i stället för "tonika, subdominant och dominant" kallas för steganalys och används på musikhögskolor, fast mest bland dem som spelar i afroamerikansk tradition.

I rockmusik, som också brukar kallas afroamerikansk, är det ganska vanligt att mollackord blir dur fast melodin går i moll, eller snarare mitt emellan, som de blå tonerna. Då kan det faktiskt fungera ganska dåligt med steganalys.

En rocklåt som till exempel Purple haze av Jimi Hendrix har ackord som inte riktigt passar i siffersystemet. Jag tror att det beror på att vår kultur är så låst vid att ackord alltid måste vara antingen dur eller moll och eftersom låten börjar på ett durackord så måste det vara ackord 1, vilket gör att analysen inte funkar så bra.

Purple haze (duranalys, vanlig)
|1 |3♭d 4| | .. |4 |5 |7/♭7 |

Men eftersom melodier i denna genre ofta går i moll, eller snarare mittemellan dur och moll, så tolkar jag det som att ackorden egentligen är fördurade mollackord. Då går det klart bättre att analysera låten. Forskningen är fortfarande oense om detta men eftersom det funkar bra och eftersom siffersystemet (folklig funktionsanalys) ger en känsla av sammanhang som bara är nyttig samt om vi tänker på att i princip alla instrument faktiskt är gjorda efter dessa sifrors förhållande till varann så tänker jag fortsätta. Vi måste ju vara lite globala, eller hur? Dessutom är musikforskarna eniga om att vår liksvävande skala är en kompromiss och att vissa intervall, speciellt terser, kan förekomma i fler varianter än vad pianot kan erbjuda.

Purple haze (folklig funktionsanalys) Melodin är dorisk - börjar på 2
|2d |4 5| | .. |5 |6d |1 |

Å tredje sidan är inte siffror till nån vidare hjälp när det gäller viss musik. Här hade det varit enklare med |E |G A| | .. |A |B |D |, men när det gäller nån annan av de hundratals låtarna på denna sida så funkar det utmärkt!

Andra varianter än att börja med 1 eller 6 finns förstås, som Purple Haze här ovan. De är ganska ovanliga men kan dyka upp ibland i till exempel hårdrock, kanske för att det låter lite som på medeltiden då det var vanligt med kyrkotonarter eller kanske för att rock är släkt med blues som har sina rötter i folkmusik med toner mitt emellan dur och moll. Det är också vanligt i konstmusik av olika slag att ha andra grundackord än 1 eller 6, som i modal jazz; det kan vara ett bra sätt att få in spännande känslor i musiken (modal kommer av modus ≈ känsla). Det är också vanligt att byta grundackord, eller tonart, flera gånger i samma låt. För bara några år sedan brukade alltid melodifestivallåtar byta till en högre tonart på slutet. På musikhögskolornas egen mello SMASK är det fortfarande ett krav att byta tonart. Om det hade varit normalt bland ungdomar idag så hade jag inte kunna göra denna sida, det hade blivit för krångligt med flera olika 1or i samma låt; men bland de hundratals låtar som elever har tipsat mig om sen jag började som musiklärare 2015 har alla hållit sig till EN tonart!


Det viktigaste: Kom ihåg de tre durackorden 1, 4 och 5 (med varsin moll-parallell 6, 2 och 3) och att 5 är dominant och längtar till 1. Om musiken går i moll blir 6an oftast grundackord istället och 3an blir dominant, och ibland blir den ett durackord för att få samma funktion som 5an.

Det är mycket vanligt att ackord flyttar sig en kvint neråt då och då, ibland i hela låtar som till exempel i Autumn Leaves eller I will survive. Det kallas kvintfall och är en av alla finesser i musikteorin som du kan använda för att skapa bra musik! Att just kvintfall upplevs som harmoniska kan bero på något som påminner om Newtons tröghetslag i fysik; ackordet får en helt annan funktion när det går från 5 till 1 men varje enskild ton behöver knappt röra sig, en står still och en flyttar sig bara ett halvt steg.


Subkulturer

En av orsakerna till att musik kan låta så olika är förstås att människorna som gör musiken är olika. Människor brukar ändå försöka vara normala som möjligt. Men det normala kan ju se väldigt olika ut på Island och Jamaica eller nu och för hundra år sedan, och det kan skilja sig jättemycket mellan olika delar av samma stad. Det olika sätten att vara normal på kallas ibland kulturer. Och där det finns kulturer brukar det växa fram subkulturer.

En subkultur kan vara en grupp människor, ofta ungdomar, som inte tycker att de passar in i den övriga kulturen. Istället vill de uttrycka att de tillhör en egen kultur som kanske har en egen musikstil eller klädstil. Ordet kultur kan betyda livsmönster som till exempel stockholmare, socialdemokrater, cyklister, muslimer eller liknande. Ordet sub betyder under. En subkultur kan alltså vara en mindre kultur som finns samtidigt som en större, och vanligare, men dyker upp underifrån och vill visa den större kulturen att den är gammal och ute. Om något ska kallas för subkultur beror nästan på om det finns någon vanligare kultur att jämföra med; men i stort sett går det alltid att säga att vissa livsmönster är mer ”normala” än andra och att subkulturer vill avvika från det normala. Det kan samtidigt vara så att själva subkulturen hoppas att alla skall bli som dem och om de lyckas så är det ju subkuturen som blir det normala. Några subkulturer inom musiken idag:

Goth:
En subkultur till en annan subkultur, punk. Ordet Goth kommer från gothic eller gotisk som egentligen är en historisk epok där bland annat stora spöklika och skrämmande byggnader skulle sätta folk i respekt. En gothare är ofta klädd i svarta långa kläder, ibland utan större skillnad mellan könen. Ofta uttrycker de stora mörka känslor med sin stil och musik. En typiskt goth-grupp är Bauhaus.

Hiphop:
Uppkom i början av 1970-tal bland afroamerikanska och puertoricanska ungdomar i South Bronx, New York. Redan i mitten av 80-talet blev hiphopen så vanlig att nya subkulturer uppstod ur den. De första hiphoparna kan sägas vara Grandmaster Flash & the Furious Five, och Afrika Bambaataa. Hiphop kan delas upp i fyra element: MC:ing (rap), DJ:ing (bakgrundsmusik genom beats och scratching), B-boying (breaking/breakdance) och Graffiti.

Punk:
Punken uppstod i England i slutet av 70-talet som en protest mot det kommersiella i samhället. Musiken var enkel att spela men spelades snabbt och högt och ofta för att provocera vilket också gällde texter och kläder. Ordet punk är amerikansk slang för skräp. Det första bandet som lät som punk var förmodligen Ramones från USA men de kallade sig inte det. Andra kända punkband var till exempel Sex Pistols, The Clash, Ebba Grön och KSMB.

Metal:
En högljudd och ofta maskulin musik- och livsstil som startade i slutet av 60-talet men då kallades hårdrock. Metal eller Heavy Metal kännetecknas av kraftigt elförstärkta instrument som ofta spelar kvintackord, bara den första och den femte tonen i ackordet, vilket ger ett rent och kraftfullt ljud. Samma ackord var mycket vanliga på medeltiden. Även texterna handlar ofta om medeltida favoritämnen som döden och onda makter. Denna subkultur har hunnit bli väldigt stor och en mängd mindre subkulturer har uppstått som death metal, glam metal och grunge. Kända metalband är Led Zeppelin, Black Sabbath, Iron Maiden, Hammerfall, Metallica m.fl

Det finns hundratals andra subkulturer och det kommer ständigt nya.



Innehåll:
(De gröna rubrikerna är extra lätta att förstå!)
Inledning    Musikmatematik    Toner är luft
Durskalan
Övningsklaviatur med tonartsremsa!
Vad behöver jag kunna?
Klaviatur    Stamtoner    Snabbhistoria
Då kör vi!
Puls och rytm    Piano    Variationer    Tonartsbyten   
7or (H/B) och Garageband    Gitarr    Ukulele    Bas
Låtar
Tonartstabell   Begrepp   Instrumentfamiljer   Melodier
Noter och skalor
Notvärden (ätbara)    Riff    Tonarter    Andra skalor   
Funktionsanalys   
Varför är det ovanligt med siffror?    Subkulturer   
Överkurs
Perfect pitch?    Pythagoras   Intervalltabell
Liksvävande temperatur    Fasta lägen   Blå toner


Överkurs

Perfect pitch? (lite överkurs, men iallafall)
Ett poplärt uttryck nuförtiden är "perfect pitch", på svenska "absolut gehör". Många tror att det handlar om att sjunga rent, att kunna ta precis rätt ton, men det finns ju ingen "rätt" ton om ingen först bestämt vilken ton den ska jämföras med. Med det går faktiskt att lära sig att känna igen frekvenser ungefär som det går att känna igen färger och om någon ger namn åt en viss frekvens så kan vissa minnas den som till exempel ett C, om de tränat på det sen de var små.

Men! isåfall måste C:et ha just den frekvensen, och det räcker med att ett piano blir lite gammalt för att för C ska sjunka till en lägre frekvens. Då blir det bara jobbigt med perfekt pitch. Dessutom är faktiskt hela det västeuropieiska tonsystement en kompromiss och vissa av tonerna på våra instrument är helt enkelt lite falska, speciellt terserna. Våra öron har vant oss vid detta så vi hör det knappt men det finns många som är vana vid renare klanger och nog tycker att det låter lite fel på västerländska instrument. På 1600-talet lät instrument renare än idag eftersom de stämdes mer efter naturtonerna 1:2:3:4:5:6 men det lät bara rent i två eller tre tonarter.

För att kunna byta tonart på ett instrument måste det vara lika långt mellan alla halvtoner och det är det inte i naturen. Det går att få alla skalans halva steg med hjälp av att dela frekvenser i 2:3 som ju blir en kvint. 2:3 av kvint blir ton 2; 2:3 av ton 2 blir 6; 2:3 av ton 6 blir 3; 2:3 av ton 3 blir 7 och 2:3 av 7 blir 4,5 och efter tolv delningar är vi på samma ton som vi började på, fast bara nästan. Om vi använder de andra bråken 3:4 och 4:5 blir det också väldigt rent men det blir inte lika långa halvsteg, 5:6 blir till och med ett trekvarts steg. Det är som om naturen inte tänkte sig att det ska tillverkas intstrument som kan byta tonart.

Detta har varit ett stort problem för musikforskare och instrumenttillverkare i tusentals år men de flesta vanliga människor har inte brytt sig så mycket om saken utan bara spelat på ändå! Sök på "Pythagoras komma" eller "liksvävande" om du vill. Forskare bråkar fortfarande om detta (och det står faktisk fel på wikipedia). Det kan iallafall vara bra att veta att olika kulturer hittat olika sätt att lösa detta problem. Arabiska instrument har 17 toner på en oktav och Indien har minst 22. Det som alla har gemensamt är ändå naturtonerna 1:2:3:4:5:6, som ju blir grundton, oktav, kvint, kvart osv och vår västerländska skala är en fantastiskt bra kompromiss som funkar utmärkt tillsammans med andra kulturers. De toner som inte kan spelas på piano kan sjungas eller spelas på något instrument utan fasta tonlägen, som fiol eller trombon. Perfect pitch är en kulturfråga.


Pythagoras
Pythagoras, som bodde i Grekland för 2500 år sedan, använde ett stränginstrument (tetrachord) med 4 strängar som var stämda 1234. Han stämde sedan ett likadant instrument på samma sätt fast det började på ton 5 istället; som du kan se på ett piano hamnade det andra instrumentets 4:a på det första instrumentets 1:a fast en oktav upp. En durskala kallas fortfarande för diatonisk efter de två tetrachorden. Dia betyder 2 och chord betyder sträng. Jämför med ett piano! På tetrachordet kunde de flytta på ton 2 och 3 för att få olika modus (känslor) och det är samma sak vi upplever idag när vi flyttar tersen (ton 3) ett halvt steg i ett ackord eller i en melodi.

Vi kallar det dur och moll och en del tycker att moll låter sorgligt och att dur låter glatt fast orden betyder egentligen "hårt" och "mjukt"; någon slags känsloskillnad blir det iallafall, eller hur? Vi kan inte veta hur deras 3or lät men kanske som något av bråken 5:6, 6:7 eller 7:8, som hamnar ganska nära varandra någonstans mellan ton 2 och 3. Inget av dessa låter riktigt som ton 2 ½ på pianot, den som kallas liten ters eller mollters. Dessutom blir det mindre och mindre skillnad på intervallen ju längre åt höger bland övertonerna vi kommer och vi kommer aldrig fram till 1.

Det fanns instrument i Kina, för mer än tusen år sedan, som var stämda precis som övertonsbråken och som heller aldrig kom fram till 1. Det är omöjligt att byta tonart på ett sånt instrument; då skulle varje ny tonart behöva ett eget instrument.


Här är en bağlama, eller turkisk saz, med arabisk 17-tonsskala.




Durskalan eller den diatoniska skalan

i jämförelse med intervall, deltoner mm
Solmisation
Do Re Mi Fa So La Ti Do
Halvtonssteg
1 2 3 4 5 6 7 1
Intervall
prim liten sekund sekund liten ters stor ters kvart för- minskad kvint kvint över- stigande kvint sext liten septima stor septima oktav
Stamtoner (A=440 Hz)
C C#/Db D D#/Eb E F F#/Gb G G#/Ab A A#/Bb (B) B (H) C
Pythagoreiska bråk - en tidsenlig variant
Tonerna hamnar i olika oktaver.
Pricipen är att 3/2 x 3/2 = 9/4 och 9/4 x 3/2 = 27/8 osv
(grundfrekvens gånger ..)
1 9/4 8/27 2/3 3/2 27/8 4/9 2
Indisk musik bygger på de pythagoreiska bråken men de har delat skalan i 22 bitar istället för tolv.

Naturtonerna

(grundfrekvens gånger ..)
1 9/8 6/5 5/4 4/3 3/2 8/5 5/3 15/8 2
Stränglängder
1
5/6
4/5 3/4 2/3 1/2

Arabisk tempererad 17-tons-skala

Halvtons- och trekvartstonssteg
1 2 3 4 5 6 7 1
De blåa rutona i nedre delen av tabellen finns inte på pianot men används av de flesta människor iallafall, speciellt i folkmusik och musik som kommer från amerikansk blues. Det är en lång historia som du kan läsa mera om längre ner i kolumnen om du vill. Läs om blå toner här!


Pythagoras och skalan
De första vi känner till som försökte få ordning på hur toner och intervall fungerar var Pythagoras och hans elever i det antika Grekland (580 f.Kr.): De gjorde ungefär likadant som i exemplet med gitarren; de delade en spänd sträng i lika stora delar, lyssnade och kom fram till att 1/2 sträng blir samma ton fast högre och att 2/3 låter rent tillsammans med 1/1. De kom också på att om de delade 2/3-strängen i 3/4 så blev det samma ton som 1/2. De kände nog inte till deltoner och övertoner på den tiden men de älskade matematik och de ansåg att musiken var en slags matematik.

För att forska om tonerna använde de ett monokord, ett instrument som egentligen bara är en ihålig trälåda med en enda sträng. Bilden visar var strängen delas och vilka toner det blir.

De hade även ett instrument med fyra strängar som kallades tetrakord; den första strängen var grundton och den sista var 3/4 av den första. Tonerna i mitten kunde flyttas för att skapa olika känslor, kallade modus, ungefär som dur och moll. Kanske för att deltonerna/naturtonerna 4/5, 5/6 eller 6/7 som de säkert fått fram med blåsinstrument 1000-tals år tidigare hamnade på lite olika ställen, fast ungefär där 2 och 3 borde sitta? Människor hade ju sjungit och spelat i minst 40000 år innan grekerna började forska om toner.

De gamla grekerna döpte iallafall intervallet 1/2 till diapason. 3/4-intervallet fick namnet 4 (diatessaron på grekiska) och 2/3 fick namnet 5 (diapente på grekiska). När de satte två tetrakord bredvid varandra och den andra fick börja på 2/3 blev det åtta toner tillsammans och eftersom åttan var samma ton som 1/2 alltså 1, så blev det en skala med sju toner! Detta skulle så småningom bli den vanliga durskalan som vi använder idag. Den kallas för den diatoniska skalan eftersom dia betyder två och syftar på de två tetrakorden.

Nu hade de en skala med sju toner och 4an och 5an hade sina bestämda platser (3/4 och 2/3) men fortfarande kunde 2an och 3an flyttas efter behov, och förstås 6an och 7an i det andra tetrakordet.

Liksvävande temperatur
På pianot är det alltså precis lika långt mellan alla de 12 halva tonstegen vilket gör att vi kan hitta intervall 4 och 5 från vilken av dem som helst. Vi kan alltså spela samma låt på 12 olika ställen om vi vill! Det är det som kallas liksvävande temperatur.

Tyvärr är det inte helt sant att det blir precis lika långt mellan alla de 12 halva tonstegen med denna metod, fast ändå tillräckligt sant för att du inte ska behöva läsa om problemet; därför skriver jag kursiverat. Det gick helt enkelt inte så bra som de hade hoppats att skapa tonlägen med hjälp av att dela strängar i 2/3. Den övre 1an blev pyttelite för hög. De gamla grekerna märkte det, och kom också på en matematisk förklaring som kallas Pythagoras komma (Läs mer här). Men det var inte förrän på medeltiden och renässansen, när det började byggas pianon och orglar som kunde spela många fler toner samtidigt än innan, som det blev riktigt stora problem; det lät förskräckligt i vissa tonarter men väldigt fint i andra, tills de, på slutet av 1600-talet, bestämde sig för att kompromissa och helt enkelt ändra på en del av tonerna så att det skulle bli lika långt mellan alla halva tonsteg. Det kallades för liksvävande temperatur. Då blev det lättare att spela, även i andra tonarter, men det lät faktiskt en aning falskt (fast knappt så det hörs), och det gör det fortfarande. Det finns människor än idag som inte tycker om pianon på grund av detta. (Läs mer här)



Fasta tonlägen eller inte
Musikinstrument har antingen fasta tonlägen eller inte. Fiol och trombon till exempel har inga fasta tonlägen; du kan sätta fingrarna var som helst på fiolen eller dra hur mycket du vill i trombonens dragbygel. Din hörsel bestämmer när det blir rätt ton. På dessa instrument kan du så klart välja om du vill spela naturtonskalan eller durskalan eller låta som en amerikansk polisbil.



Men de allra flesta musikinstrumenten i världen har någon slags fasta tonlägen, vilket oftast gör det lättare att spela. Tonlägena på västerländska instrument är alltid 1234567 även om grundtonen kan vara olika.



Några instrument med fasta tonlägen

tin whistle (grundton: D)

sopransaxofon (grundton: Bb)

metallofon (grundton: C)



munspel (grundton: ofta A men kan vara vilken som helst)




vevlira (grundtonen kan vara vilken som helst men knapparna låter gissningsvis: 217654321765. Vevliran fanns redan på medeltiden)

Knappdragspelet har en helt egen lösning på hur tonerna skall sitta. Knappar som går åt detta håll går hela tonsteg och knappar som går åt detta håll går halva tonsteg.

På den vänstra sidan är knapparna märkta dur, moll, sjua och dim hela treklanger med varsin grundton och vilken grundton du än väljer så hamnar dess fyra och femma på varsin sida vilket är väldigt praktiskt. Ett steg i denna riktning blir en kvart uppåt, och blir en kvart neråt (som ju är samma som en kvint uppåt).


Elektriska instrument
Instrument som inte behöver elektricitet brukar kallas för akustiska, men alla musikinstrument gör ljud och ljud är alltid luftrörelser, så på sätt och vis gör även elektriska instrument akustiskt ljud, fast det kommer ofta inte från instrumentet utan från en högtalare. Det elektroniska ljudet behöver oftast förstärkas ganska mycket innan det kommer till högtalaren. Det finns många sätt att göra elektroniskt ljud, eller syntetiskt ljud som det också kan kallas. Ett vanligt instrument är synthesizer eller synth. En av de första syntharna uppfanns redan 1919 och kallas theremin. Thereminens ton ändras genom att den som spelar rör sin hand i närheten av en antenn, alltså i luften. Googla gärna på det!


En elgitarr är egentligen inte så elektronisk som det låter. Den består av en hård träplanka, en hals av trä, stålsträngar och ett par magnetiska mikrofoner som fångar upp de små toner som bildas när strängarna svänger och skickar signalen till en förstärkare med högtalare.

En del folkmusikinstrument, till exempel en turkisk saz, har fasta lägen som sitter mer enligt naturtonerna än de gör på en gitarr. Det syns på att avstånden mellan banden är olika långa. Jämför med gitarren som är gjord efter den västerländska skalan.

    

Blå toner
På sazen kan du hitta halvtoner och heltoner precis som på gitarren men på sazen finns dessutom trekvartstoner. Det femte intervallet i deltonserien, 5/6, blir en sådan ton. 5/6 finns inte ens med på pianot, den ligger mitt emellan 2,5 och 3 men den tonen är ändå mycket vanlig i folkmusik från hela världen, även från Sverige. Ibland kallas sådana för blå toner, kanske för att de förekommer i amerikansk blues, och ibland kallas de för kvartstoner fast de kanske egentligen borde heta trekvartstoner. Om en skala ser ut så här på en gitarr:
Grundtonhelsteghelsteghalvsteghelsteghelsteghelsteghalvsteg
12345671

så kan den se ut så här på turkisk saz, svensk spilåpipa eller arabisk oud:
Grundtonhelsteg3/4steg3/4steghelsteghalvsteghel+halvsteghalvsteg
122,75455,571
Det gjordes många olika varianter av instrument med fasta lägen på 1600-talet, till exempel pianon med dubbla svarta tangenter, men jag tror att det blev för svårt, både att använda och förstå sig på.

Det fina med pianot och den liksvävande durskalan är just att det är lika långt mellan alla halvtoner, så att en skala kan låta likadant oavsett vilken ton du börjar på. Dessutom kan vi få namn på alla toner som betyder samma sak överallt, tack vare att vi bestämt att en viss ton skall ha frekvensen 440 Hz. Det betyder väldigt mycket för alla som skriver musik och vill vara säkra på att den låter rätt när den spelas upp.

Men det fina med många andra instrument är att vi kan spela vilka toner vill på dem, även naturtoner. Ingen kan säga vilka instrument som är bäst, de är bra på olika saker. Människor är också bra på att vänja sig vid allt möjligt och sen tycka att det är normalt. En folkmusiker från Turkiet tycker förmodligen att en skala som bygger på naturtoner låter helt normalt och att ett piano låter lite falskt men en klassisk musiker från Sverige kanske tycker att den turkiska skalan låter falskt.

Egentligen har båda lika rätt; båda skalorna är gjorda ungefär efter samma deltonsserie, men har hamnat lite olika beroende på hur många bråk de tagit hänsyn till. Detta har utvecklats under så många årtusenden och under så skilda förhållanden i olika delar av världen att ingen kan veta exakt varför. Förmodligen har folk helt enkelt tyckt olika och förmodligen kan det också ha att göra med vem som haft makt att bestämma i samhället. Som tur är går det inte så lätt att bestämma vad människor skall tycka även om många har försökt och fortfarande försöker.

New Orleans-grytan
Båda sätten att uppfatta skalor har sina egna problem men en bra sak är att det ändå går ganska fint att kombinera dem. Det bästa exemplet är den blandning av europeisk och afrikansk musik som uppstod i Nordamerikas sydstater under 1800-talet och början av 1900-talet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jazzens_historia

Ett av de intervall som är mest olika mellan durskalan och den naturtonsbaserade skalan är 5/6. Det blir den ton som ligger 1 3/4 steg från grundtonen, alltså mellan 2,5 och 3 på ett piano. Det är precis mitt emellan de toner som i europeisk musik bestämmer om det ska låta dur eller moll.

En stor del av befolkningen i New Orleans på den tiden var från Afrika på grund av slavhandeln och många hade även kommit från Asien. Alla dessa var förmodligen vana vid intervallet 5/6, mitt emellan dur och moll. En annan stor del av befolkningen var från europeiska länder; de var med största säkerhet vana vid den diatoniska (liksvävande) skalan, som saknar intervallet 5/6.

Musiken som uppstod under denna tid, med denna speciella blandning av kulturer, har fått många namn men några av de första var blues, gospel och jazz. Ett bra samlingsnamn på musikstilar som växt upp ur dessa stilar kan vara afroamerikansk musik. Att speciellt jazz låter som det gör beror också på att det hade varit ett inbördeskrig i Amerika i mitten av 1800-talet vilket efterlämnat mängder av instrument från de många militärorkestrarna. Efter kriget användes dessa istället till att spela dansmusik med. De som spelade på instrumenten kunde säkert en hel del om europeisk klassisk musik eller åtminstone enkel harmonilära; det var ju vanligare att folk kunde noter på den tiden än det är nu och det var europeiska instrument i militärorkestrarna, till exempel saxofon, trumpet och virveltrumma. Det var också ganska vanligt med pianon på barer. Men den musik som skapades här var mer lik den afrikanska folkmusiken än den europiska och resultatet blev alltså någonting mittemellan!

Det kan ha varit första gången som de två skalorna, naturtonskalan och den liksvävande, verkligen möttes på allvar! Och det går faktiskt att höra i blues och i stilar som bygger på blues att just intervallet 5/6 används. Det ligger ju precis mellan dur och moll och i bluesbaserad musik förekommer ofta dur och moll samtidigt, vilket egentligen borde låta ganska fel.

En stor del av all populärmusik som lyssnas på i världen är släkt med den afroamerikanska musiken.

Du kan prova att spela en bluesskala som är en slags mollskala från ton C (1 på pianot) till låten Love me like a man med Diana Krall som bara har ackorden 1, 4 och 5, alltså bara vita tangenter. Love me like a man
Det kommer att låta alldeles rätt fast det borde låta fel!