Pophistoria fram till femtiotalet

För att kunna spela oss igenom pophistorien med de instrument vi har i musiksalen behöver vi:

  1. kunna härma en melodi med rösten, och hålla takten
    (Det är så vi har lärt oss prata och rösten är det bästa och billigaste instrumentet!).

  2. veta vad en tonart är: 1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ och minnas att de halva stegen ligger efter 3 och 7! En tonart är sju toner på bestämda avstånd från samma grundton (1).

    Fast musik kan ibland vara mycket äldre än när tonarterna fick precis hela och halva steg för ca 200 år sedan. Men eftersom en tonart ändå liknar naturens eget system så funkar den bra, och är lätt att minnas! Naturens system är alltså att en ton passar ihop med toner som är jämna delar av dess frekvens. En ton eller frekvens (1) delat med 1/2 blir en oktav (också 1); delat med 1/3 blir kvint (5); delat med 1/4 blir nästa oktav (1) och delat med 1/5 blir ters (3). Alltså 1, 3 och 5 – det som kallas för ackord!

  3. veta vad ett ackord är
    Alla ackord har prim, ters och kvint (som betyder första, tredje och femte), alltså ackordets grundton och varannan ton uppåt i tonarten. Primen bestämmer namnet och tersen bestämmer känslan! Ackord med stor ters i början låter dur och de med mindre låter moll.
    1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3
    ↑          ↑                                               ↑       ↑
    stor ters=dur (ackord 1)                       mindre ters=moll (ackord 6)

  4. kunna byta mellan durackorden 1, 4 och 5 i mer än en tonart, på gitarr och piano
    (4 steg upp eller ner).

  5. 1→5 = två fingrar ner (prim ett halvt, ters ett helt)
    1→4 = två fingrar upp (ters ett halvt, kvint ett helt)
    4→5 = alla fingrar upp ett helsteg var.

    1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 Ackord 1.
    Flytta tersen ett halvsteg och kvinten ett helsteg upp (åt höger),


    1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 så blir det ackord 4,

    1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 som också kan se ut så här, i grundläge.

    Det är bra att kunna 2, 5 och 1 också, i den ordningen! Extra vanligt i jazz och visor.
    2→5 = två fingrar upp (ters och kvint ett helsteg var)
    5→1 = två fingrar upp (ters ett halvt, kvint ett helt - samma som 1→4)



    På gitarren ligger de fyra bas-strängarna fyra steg från varandra! Se här hur grundtonerna (de gröna prickarna) hamnar:
    5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 4eller 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 4

    Ackord 5Ackord 1Ackord 4 Ackord 5Ackord 1Ackord 4


  6. kunna byta mellan mollackorden 6, 2 och 3 i mer än en tonart, på gitarr och piano
    (4 steg upp eller ner; alltså precis samma sak som i dur fast halvstegen ligger tvärtom).

  7. 6→3 = två fingrar ner (prim ett helt, ters ett halvt)
    6→3d = båda fingrarna ett halvsteg neråt
    (Vanligt i äldre musik, för att få en ledton som ligger ett halvt steg från grundtonen i hemma-ackordet 6 och liksom skapar en längtan dit)
    6→2 = två fingrar upp (ters ett helt, kvint ett halvt)
    2→3 = alla fingrar upp ett helsteg var.


    På gitarren ligger de fyra bas-strängarna fyra steg från varandra! Se här hur grundtonerna (de gröna prickarna) hamnar:
    3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2eller 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2

    Ackord 3dAckord 6Ackord 2 Ackord 3dAckord 6Ackord 2


  8. veta var stamtonerna ABCDEFG sitter på piano.

  9. C är pianots 1a, till vänster om tvillingarna. 1234567 blir alltså CDEFGAB. Om ton 1 ligger på C hamnar alla mellanrum på svarta tangenter och alla sju tonerna på vita. Om ton 1 är en annan vit tangent än C så hamnar en del toner mellan stamtonerna. Då kan stamtonen under behöva höjas med ett ♯ men om 1 ligger på en svart brukar stamtonen ovanför sänkas med ett ♭. På gitarr och bas gäller ramsan "Ena Armen Duger Ganska Bra Ensam", från tjocka till tunna strängar.

  10. kunna hitta 4 och 5 på en bas, om du får veta 1, alltså fyra steg uppåt eller neråt (extra enkelt på bas eftersom det är precis fyra steg mellan varje sträng!).

  11. veta att mollackord kan bli durackord genom att höja tersen ett halvt steg.
  12. 1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 ackordet 6, ett mollackord

    1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 ♯1 2 _ 3 ackordet 6d, ett durackord (som ibland kallas dominant och längtar till ackordet precis till höger om tersen, alltså fyra steg upp från grundtonen 6, vilket blir 2)


Det kan också va bra att veta att det räcker att flytta ett finger för att komma till ett parallellackord. Varje durackord (1, 4 och 5) har en mollparallell (6, 2 och 3) och tvärtom. Det räcker alltså att flytta kvinten ett helt steg upp för att komma från dur till mollparallell 1→6.

1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 ackord 1. Flytta kvinten ett helt steg upp ..

1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 så blir det ackord 6 – ett parallellackord

1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ 2 _ 3 som ser ut så här, i grundläge.


Det är bara på gitarr som du behöver kunna hur ackorden ser ut; det blir för krångligt att leta upp siffror på alla sex strängarna. På piano och bas räcker det med siffror. De gröna pilarna visar strängen som har grundtonen i ackordet! Det är fyra tonsteg mellan de fyra tjockaste och eftersom du oftast byter just fyra steg upp eller ner blir det ganska enkelt. Dessa ackord är lättast att göra på gitarr. De räcker väldigt långt!

... och för att komma ihåg strängarnas toner från tjockaste till tunnaste kan du använda ramsan:
Ena Armen Duger Ganska Bra Ensam


Dessa kan också vara bra att kunna, vissa är ganska lika A och D så det går att fuska lite ...
            


Det här↑ måste upplevas och går inte att förstå genom att bara läsa.
Resten↓ kan läsas!


Pophistoria - kortversionen →

Grundkunskaper i musik [pdf] →

Notskrift och perioder [pdf] →

musikmanual.se →

Ett webbpiano! ↓


Ett experiment som du kan göra om du har lust: Öppna webbpianot, avmarkera "sustain"-knappen och prova att spela några toner i en tonart (gärna C) samtidigt som du sjunger eller pratsjunger dem. Börja på någon av tonerna 1, 3, 5 eller 6 och gå upp eller ner ett steg och sen tillbaka, så enkelt som möjligt. Två eller tre toner räcker! Gör det flera gånger så du är säker på att du sjunger samma toner som du spelar. Nu har du en liten melodi! Det är lättast att komma ihåg den om den har en text, t ex nåt bra som nån kompis/lärare/förälder/du själv har sagt. Prova att spela minst två olika ackord samtidigt som du sjunger melodin. Bestäm dig för vilket eller vilka som låter bra (det kommer att låta bra om du håller dig inom tonarten) och be någon spela in dig med mobilen. Detta kan bli din första låt!


Här kan du se vad stamtonerna heter. Den bokstav din 1a hamnar på blir namnet på tonarten! ↓

En liten påminnelse om att bra poplåtar inte behöver ha många toner.


De bästa och flesta poplåtarna har ofta bara 3 till 5 toner. Don't stop believin börjar 331 22 3 1111 5 53 21 o.s.v


Titta på låtarna i slutet på Grundkunskaper i musik [pdf]! Jämför de låtar du känner igen med melodisiffrorna; det är ofta mycket enkelt.
Pop = populär
För att något ska bli populärt behöver det spridas till många, och helst vara så bra att folk gillar det. Radio och skivförsäljning började nå fler och fler från 20-talet och framåt. Men den musik som spelades i radio då var oftast mycket äldre.

I Sverige innan radions tid spelades folkmusik (låtar som folk spelar och minns tillsammans, folkets musik), visor (kan vara folkmusik, men texten är viktigare), dansmusik (låtar att dansa till), kyrkomusik (psalmer och kör, både i kyrkan och i skolan), klassisk musik (låtar med garanterad klass, skrivna av de bästa kompositörerna i Europa) och militärmusik (taktfast musik att marschera till). Men mycket av folkmusiken kan vara äldre klassisk musik eller militärmusik som hörts av någon fiolspelare och sen fortsatt att spridas som folkmusik. Ibland har den fått en tydligare takt som det går bra att dansa till och då blir det dansmusik. Många av de klassiska kompositörerna hämtade, och hämtar fortfarande, idéer från folkmusik och populärmusik så det kan vara väldigt svårt att veta vem som spelade en låt först. Jag råkade se på wikipedia att "små grodorna" från början är en militärmarsch från den franska revolutionen 1789, "La Chanson de l’Oignon".

En del musik har förstås glömts bort men det som var populärt förr finns ofta kvar i nya versioner. Det som kanske mest liknade pop då (i Sverige på 1800-talet) var en slags låtar som var nedskrivna på papper och kunde köpas billigt. De kallades skillingtryck och var mycket populära. Ofta var det kända melodier med ny text som handlade om något aktuellt. Sedan fick de som köpte skillingtrycken spela låtarna själva.

Dessa olika stilar hade en stor del av Sveriges befolkning med sig när de emigrerade till Amerika på 1700- och 1800-talet. Samma sak gällde många andra länder i Europa.

Skillingtryck:
Lincolnvisan

Kors på Idas grav

Elvira Madigan




Folkmusik, visor och dansmusik har nog alltid varit det som flest människor håller på med och lyssnar på, även nuförtiden, men det finns spår av gammal klassisk musik eller kyrkomusik i de stilarna också.

I folkmusik från hela världen är det vanligt med bara fem toner i melodierna. Istället för
1 _ 2 _ 3 4 _ 5 _ 6 _ 7 1 _ tar vi bort 4 och 7 och får 1 _ 2 _ 3 _ _ 5 _ 6 _ _ 1 _ Detta hörs också mycket ofta i pop, även nuförtiden. En skala med fem toner kallas pentatonisk. Det är förmodligen den äldsta och vanligaste skalan i världen. Dessutom låter den alltid bra!


Det har hittats 40000 år gamla flöjter med denna skala.


En artist som är känd för att använda pentatoniska skalor är Stevie Wonder, här med låten Sir Duke.
Amerika - den nya världen
Det reste väldigt många människor från Europa till Amerika på 16-, 17- och 1800-talen. De trodde att de skulle få ett bättre liv där. Många fick det också bättre vilket gjorde att myten om Amerika som ett nytt och lovande land höll sig stark i hundratals år, kanske till och med finns kvar.

Hela den amerikanska kontinenten (nord- och sydamerika) har dock en mycket brutal historia. USA, som det ser ut idag, består dels av släktingar till de européer som började kolonisera Amerika, det vill säga ta över landet och driva bort urbefolkningen, för mer än 400 år sedan, dels av släktingar till alla de människor som togs till fånga i Afrika och såldes som slavar under ett par hundra år. I nordstaterna (norra USA) förbjöds slavhandeln 1807 men ända fram till 1860-talet var en tredjedel av människorna i de södra staterna fortfarande slavar. Stora delar av Sydamerika var också med i slavhandeln men dit utvandrade det fler européer från Spanien och Portugal.

Det är alltså nödvändigt att veta lite om amerikansk historia för att förstå popens historia överhuvudtaget, eller för att förstå dagens pop. De som styrde i det tidiga USA var från Europa, främst England. Många hade viss musikutbildning och kunde spela klassisk musik efter noter. Den klassiska musiken var skriven av de mest välkända kompositörerna (klassisk betyder ungefär att den har hög klass) och spelades i hela Europa. Kyrkomusik som psalmer och körsånger var en del av det normala och de flesta lärde sig psalmer i skolan. Alla länder som var med och befolkade Amerika hade också sin egen folkmusik med sig, alltså musik som sprids genom att folk spelar tillsammans. Ibland har de som spelar folkmusik lånat av den klassiska musiken men oftast bevaras den bara i minnet hos musikerna och lyssnarna.

De som var slavar i det tidiga USA fick inte spela sin egen musik, som ofta innehöll trummor och rytmer. Däremot fick de lära sig om kristendom och gå i kyrkan. Livet som slav var annars bara hårt arbete under svåra förhållanden, som bomullsplockning och järnvägsbyggen. De hade inga rättigheter och kunde straffas hårt för minsta fel. Förmodligen kände sig många hjälpta av kyrkobesöken och berättelserna i bibeln, som faktiskt delvis handlade om folk som var slavar och blev räddade av Gud (Go down Moses). För att orka med arbetet brukade slavarbetarna sjunga rytmiska låtar där ofta en person började och de andra härmade i samma takt och kanske tog ett spadtag på samma ställe i takten. Stilen kallas call and respons och finns kvar fortfarande i många musikstilar. Texterna kunde vara sånger ur Bibeln, som gav hopp.

Så trots att det var förbjudet för slavar att använda sitt språk och sin musik så består USA fortfarande till stor del av afrikansk kultur, men även svensk, irländsk, italiensk osv. Resultatet av denna unika blandning av kulturer blev bland annat flera musikstilar som senare spreds över jorden via radio, skivor, turnerande band och så småningom internet, alltså popmusik.

I den europeiska delen av USA:s kultur finns många spår av den kristna religionen som hade haft stor makt i Europa sedan medeltiden. Hela vårt tonsystem, med hela och halva steg, har utarbetats av kyrkan även om det bygger på idéer från det antika Grekland. Kyrkomusiken har mycket stor betydelse för hur pop har utvecklats. Det verkar ha funnits en stark motvilja mot trummor och slagverk inom kyrkan i Europa. Det fanns kungar som till och med förbjöd trummor, annat än i militära sammanhang. Det kan märkas till exempel i svensk folkmusik.

I den afrikanska delen av USA:s kultur finns däremot väldigt mycket trummor och dessutom en musiktradition som inte har hela och halva steg i tonarten utan även ¾ steg, och så klart andra sätt att göra melodier och rytmer.

Det är alltså främst europeiska och afrikanska kulturer som blandats i den pop som spreds över världen från 20-talet och framåt.

Det är vanligt att påstå att Sverige och många andra länder är påverkade av USA och att allt nytt kommer därifrån. Det är dessutom ofta sant. Men samtidigt är det ju tvärtom. Det är USA som har påverkats av alla kulturer som kom dit och skapade landet, med eller mot sin vilja.






Musikstilar som är en blandning av europeiska och afrikanska kulturer:

Call and respons och den hade afrikanerna med sig från sina hemländer (fast det finns liknande sångstilar i arbetssånger från hela världen, även Sverige). I den andra länken finns två exempel, i afrikansk tradition och i rock'n'roll från 50-talet. Det är ungefär som "Andra sidan, e ni klara? Jajjamensan, fattas bara!". Alltså: fråga + svar (med rytm och rim)






Exempel på sånger med innehåll från Bibeln

Spiritual:
Go down Moses (med call and respons)





Down By The Riverside
When the chariot comes

(fast ett par av versionerna av den låten borde snarare kallas country, en stil som också har afroamerikanska rötter men men kanske mest engelska, irländska och skotska).








En annan spiritual med call and respons som fortfarande spelas ibland på fotbollsmatcher med IFK Göteborg är O, when the saints. Laget kallas ju änglarna (the saints).
Blåvitt-klacken i A♭
.
Precis som i Sverige på 1800-talet kunde kyrkan fungera som skola. Här är en spiritual i ämnet biologi: Dem dry bones
Gospel med call and respons: Oh Happy day
Gospel brukar vara mer uppstyrt än spirituals, ofta med flera instrument och en stor kör (många som sjunger). Det är fortfarande en mycket levande kultur.

Psalmen Amazing Grace kan också räknas till gospel, den skrevs av en slavhandlare som senare i livet brev präst och ångrade vad han hade gjort.
Läsarsånger
We’ll Understand It Better By And By är en slags gospel men också en av alla så kallade läsarsånger som översatts till många språk bland annat svenska. De är andliga (religiösa) sånger som också är mycket populära som allsånger, inte bara inom gospel eller andra religiösa sammanhang. De är helt enkelt gjorda för att vara lätta och kul att sjunga och har alltid en tydlig refräng. Vissa läsarsånger har fått nya texter och blivit till exempel kampsånger åt fackföreningar (Pie in the sky - Joe Hill) eller bara vanliga poplåtar (Min gitarr - Sven Ingvars).
Pie in the sky                       Min gitarr
            


Ovan där


Blues: Ingen annan stil har haft en sådan enorm betydelse för framväxten av pop- och rockmusiken under 1900-talet som blues. Från början var den en klagosång utan kompinstrument. Så småningom kom gitarren att bli det typiska kompinstrumentet. Själva ordet blues kommer av "blue", som betyder "sorgsen, nere" och texterna var såklart dystra ibland men de kunde också handla om allt möjligt i livet, ganska likt dagens hiphop.
Bluestexter är ofta uppbyggda enligt AAB-form, exempelvis som i Robert Johnsons Cross Road Blues:

A: I went to the crossroad, fell down on my knees.
A: I went to the crossroad, fell down on my knees.
B: Asked the Lord above,"have mercy, now save poor Bob, if you please".


eller som i Boogieman Blues nästan hundra år senare:

A: Här står en rockabillyboogieman och väntar på få lira en låt
A: Här står en rockabillyboogieman och väntar på få lira en låt
B: Alla polarna de undrar hur i baljan han ska bära sig åt

Det är dessutom mycket ofta tolv takter i en blues innan låten börjar om, men det mest typiska är kanske att den europeiska tonaliteten med dur och moll har blandats med den från Afrika, kanske speciellt arabiska länder i nordafrika, som har toner mittemellan (intervallet 5/6 ligger ca 4Hz över pianots mollters och på min arabiska luta ligger tonen ännu högre, precis mellan moll och dur). Detta innebär att blues ofta har durackord samtidigt som melodin går i moll eftersom det är det enda sättet att få till sådana mellantoner, eller kvartstoner, med västerländska instrument (utom på till exempel fiol och sång). Senare blir just blandningen av dur och moll en typisk del av rockmusiken (se Rock'n'roll). Så här kan det bli när helt olika kulturer blandas under några hundra år. Musikforskare är fortfarande inte helt överens om de "blå tonerna" i blues och folkmusik. Men kanske är det vi och våran kultur som har fel. Pianot är ju en kompromiss och faktiskt lite falskt här och där.

Typiskt för blues är också rytmen, eller egentligen att flera rytmer blandas, vilket kan kallas polyrytmik och är mycket vanligt i afrikanska kulturer. Den mest typiska är en slags 3 mot 4-rytm som kallas shuffle. Prova att räkna till fyra så här: 1 å så 2 å så 3 å så 4 å så, och klappa på "så" och på varje siffra! Det kan göras i olika hastigheter och låta väldigt olika. Här är ett par tidiga exempel →







Ordet blues kan säkert betyda sorgsen i många fall men i början av 1900-talet kom det en variant med snabb shuffle-rytm som mest var glad partymusik att dansa till. Det blev mycket vanligt i fattiga storstadskvarter att hyra in en pianist, det var ju mycket billigare än en hel orkester. Denna musikform kallas Boogie Woogie och är nästan samma sak som rock'n'roll. Skillnaden är att de elektriska instrumenten inte hade uppfunnits i början av 1900-talet.

I Sverige på 1940-talet tyckte många att den nya musiken från USA var vild och konstig, till och med skadlig. De amerikaner som var i Sverige och spelade kunde få hemskt rasistiska recensioner, men många yngre människor verkade gilla det nya. Här är två svenska musikgenier som liksom försökte förklara den nya musiken för svenska folket. →

Det är dessa stilar som är grunden till det som kallas afroamerikansk musik där även modernare genrer som rock, hiphop och R&B ingår. Du kan känna igen bitar av call and respons, blues och gospel även i dagens topplistor! Det finns folk som lever idag som var med när den afroamerikanska musiken (som alltså även innehåller små bitar av svensk kultur) började dyka upp i Sverige på 40-talet. En av dem är Owe Thörnqvist som var med i svenska Mellon 2017! I hans musik (som började komma ut på 50-talet) går det att höra allt från skillingtryck till rock. (se 50-talet eller i det grå fältet→)

Blues spelas fortfarande överallt. Här spelar Ale Möller blues på ett urgammalt svenskt folkmusikinstrument - näverlur!
Näverlursblues

Här finns fler blueslåtar!








Shufflerytm:
Joe Williams 1941

Jimmie Rogers 1956



Boogie Woogie (nutid) i G och efter en stund i C. Ungefär samma ackord som Boogieman Blues



Povel Ramel - Johanssons Boogie Woogie-vals 1944

och Alice Babs - Swing it, magistern
Blues är inte alls lika vanligt på hitlistorna som för 20-30 år sedan men det är fortfarande en mycket levande musikform! Dessutom är det den enda populära musiken som inte håller sig till den klassiska musikens teori. Den är en blandning av europeisk och afrikansk kultur som uppkom på grund av slavhandeln på 16-1800 talen. Melodierna har ofta toner som ligger mellan dur och moll vilket senare har spritt sig till olika slags rockmusik. (se rock’n’roll)


Även om själva bluesen inte är så vanlig längre så finns det gott om rester av den inom senare musik.

Typiska bluesrester i nyare popmusik:
  1. De tolv takterna kan finnas i all möjlig musik, till exempel denna mellolåt från 1981: Making your mind up
  2. Shuffle-rytmen blev vanlig i pop på slutet av 1900-talet. Här är ett par mellolåtar till: We are all the winners
    och Waterloo


    Eller varför inte Owe Thörnqvist i Mello 2017 med både tolvtaktersform och shufflerytm: Boogieman Blues
  3. De blå tonerna
    I låten I love rock'n'roll går melodin i moll (startton 6) men ackorden i dur (startton 1), det låter helt fel med mollackord. Resultatet är att molltonen som sjungs låter mittemellan dur och moll, mycket vanligt i rock, särskilt 50tals-rock'n'roll,

    men också i gammal hårdrock som ACDC-klassikern TNT.


    Det kan också låta helt annorlunda, eller iallafall inte så rockigt, som i Baker Street där melodin går i moll men grundackordet ibland i dur. .



Popmusik på 20- 30- och 40-talet spreds fortare och fortare i takt med att radio och skivförsäljning blev vanligare. I både Amerika och Europa bestod den populära musiken av en blandning av lättare klassisk musik, folkmusik, dansmusik, "music hall" från England och till och med skillingtryck (som i första stycket), sånt som folk kunde höra på teater, film och när de var ute och dansade, ungefär som nu.

Det var mycket vanligt att olika danser blev moderna under ganska lång tid och att det fanns låtar eller hela genrer som hörde till dansen. Några exempel är charleston, tango, vals, foxtrot, swing, twist och jitterbug (Lindy hop). Även danser från Sydamerika och Karibien blev mycket populära, som cha cha cha, mambo och rumba. Den sidan av popen höll i sig ända till 60-talet, alltså musik som hörde till en viss dans, som Locomotion, men minskade på 70-talet när disco kom och folk började dansa en och en istället för i par. Fast nu på 2020-talet är det fortfarande ganska vanligt att folk dansar till musik eller går på kurser i lindy hop och salsa. Människor har nog alltid sjungit och dansat. "Without a song or a dance, what are we?", som ABBA brukade sjunga.

På amerikanska topplistor under den här tiden fanns det förstås mer blues än i Sverige vid samma tid men den var ofta sjungen av vita, de sålde bättre.
En afroamerikan som ändå blev berömd tidigt var Bessie Smith, hon kallades Kejsarinnan av blues.Nobody knows you

St. Louis blues
och en annan var Louis Armstrong

Dessa låtar är också bra exempel på poplåtar från 20- och 30-talet som senare blev en helt egen genre - jazz!
On the sunny side of the street

Mack the knife

Det som kallas jazz idag är ofta pop från den tiden. My baby just cares for me

Somewhere over the rainbow

Fly me to the moon

eller ännu längre tillbaka, blandat med äldre jazz som

ragtime →

dixieland och New Orleans-jazz →.
The entertainer

All of me
På 30-talet var det mycket populärt med swing eller swingjazz som spelades i stora festsalar (dancehalls) av stora orkestrar med oftast vita musiker. Men eftersom själva stilen ändå uppfanns, eller åtminstone inspirerats, av afroamerikaner blev det långsamt vanligare med blandade orkestrar, iallafall i nordstaterna. Googla på "swing bands 1930s". Swing höll i sig ända till 60-talet, eller ännu längre, det är svårt att säga eftersom det fortfarande finns swing-orkestrar In the mood


Boogie Woogie Bugle Boy
På 40-talet i USA blev en svårare jazzstil populär där publiken inte dansade utan bara lyssnade. Den kallades bebop och krävde väldigt duktiga musiker. Stilen bidrog säkert till att jazz anses som svår musik idag, ungefär som klassisk musik, men det var samma gamla 20-talspop som spelades fast med omgjorda melodier och ofta mycket snabbt. Jazz blev mer improvisation (hitta på melodier i stunden) och mindre dansmusik. Efter 40-talet blir det svårare att kalla jazz för pop. Salt Peanuts




Pop blev pop för att musiken kunde spridas fortare och till fler när det blev vanligare med radio och skivförsäljning i första halvan av 1900-talet. Musiken som spreds mest var en blandning av det som hade kunnat höras i olika delar av samhället - dans- folk- och klassisk musik. Oftast var musiken på riktigt, alltså spelad av en orkester (det lät ju mycket bättre än dåtidens radio eller skivor) på en lokal där folk även kunde dansa. Musik som hör ihop med olika typer av dans var vanligt under hela 1900-talet.

Exempel på danser
Charleston:


Tango:


Cha cha cha:


Swing:


Jitterbug (Lindy Hop):






















På 30-talet var det mycket populärt med swing eller swingjazz, dansmusik med riktigt stora orkestrar. Afroamerikansk musik men oftast spelad av vita musiker i det mycket rasistiska USA.



I Sverige på 40-talet kunde det låta så här:
Swing it, magistern


fast oftare så här Jungman Jansson
50-talet
Det var förmodligen Elvis Presley, en vit lastbilschaufför, som såg till att sprida den afroamerikanska musiken mest. Elvis slog igenom på 50-talet och räknas fortfarande som "The King" . Det råkar också vara vid den här tiden som ungdomar började räknas med i samhället. Kanske för att folk fick det lite bättre efter andra världskriget och inte behövde jobba direkt efter skolan. De märktes att ungdomar började gilla andra kläder och saker än de vuxna och företag som sålde sådana blev såklart intresserade av de nya kunderna vilket förstås förde med sig reklam och massor av ny musik, som också kunde köpas och spridas. Det bildades ungdomskulturer för första gången på 50-talet och det nyaste inom musiken var rock’n’roll. De vuxna vid den här tiden gillade oftast inte detta alls. Själva ordet rock’n’roll syftar till exempel på sexuella aktiviteter i baksätet på en bil och i början av Elvis karriär fick inte hans underkropp visas på TV eftersom han rörde sig för sexuellt. Men människor vänjer sig fort och på slutet av 50-talet blev Elvis filmstjärna.
Rock’n’roll med Elvis PresleyHound dog
Han spelade även gospel Peace in the valley
och snäll schlagermusik (Låten är förmodligen baserad på en klassisk låt från 1784)I cant help falling in love



På 50-talet, i lugnet efter andra världskriget, kom de första ungdomskulturerna. Rock’n’roll blev mycket populärt bland ungdomar. Många vuxna tyckte att rock var skadligt för ungdomar och vissa vuxna trodde att det var djävulens musik. Det kanske hade att göra med det gamla kyrkliga förbudet mot trummor eller rädsla för okända kulturer (det finns stora delar afrikansk kultur i rock)?

Rock’n’roll bygger på den gamla bluesen från 1800-talet men med modernare instrument som elgitarr, bas och trummor. Själva musiken är ganska lik swing fast swingbanden hade fler är 20 medlemmar och många blåsinstrument och rockbanden hade bara tre eller fyra medlemmar och ett eller inga blåsinstrument. Dessutom var rock’n’roll-låtarna ofta mycket kortare och passade bättre i radio och på skivor än swing.

Det är nästan ännu vanligare med 12-takterslåtar i rock’n’roll än i blues men framför allt används de naturliga terserna som inte finns på pianot. Detta har varit ett problem för musikforskare och lärare sedan dess eftersom de tycks ligga mittemellan dur och moll och är svåra att förklara. Men de som spelar och lyssnar behöver ju inte förklara något; de spelar istället både dur och moll samtidigt och det låter jättebra. Ackorden brukar vara i dur och sången lite mer i moll och detta beror förmodligen på att afrikansk och europeisk musikkultur har blandats i Amerika under ett par hundra år och blivit något helt nytt.

Om låtarna rör sig en kvint upp eller ner, som i nästan all rock’n’roll (eller i musik överhuvudtaget), så brukar jag skriva ackorden 1, 4 och 5 fast det egentligen borde va 6d, 2d och 3d eftersom sången går i moll (har grundtonen på 6) eller kanske 2d, 5 och 6d (om melodin börjar på 2). Men 1, 4 och 5 funkar oftast bra! Rock’n’roll ska vara lätt!

Rock’n’roll bygger på den gamla bluesen från 1800-talet och det mest afrikanska i bluesen är kanske de blå tonerna som ligger mellan dur och moll och alltså inte finns på pianot. Men om melodin går i moll och ackorden i dur så låter det faktiskt som någonting mittemellan.





Grejen med rock'n'roll
I Sverige på 50-talet var vi lite efter Amerika men ändå ganska lika. Den "snälla" popen baserad på skillingtryck, dans- och teatermusik, "music hall" från England och klassiskt var vanligast, både i Europa och USA. Populära låtar i Sverige kallades ofta schlager ("något som slår" på tyska. "Hit" betyder ju också "slå".)

Den första popmusiken som kom till Sverige från USA, och som inte redan fanns här, var olika former av jazz, oftast i sällskap med någon populär dans. Bland ungdomar var det vanligt med dixieland-jazz och den första rockmusiken som kom kallades också för en ny sorts jazz i tidningarna, tills folk hade vant sig. I slutet på 50-talet började det höras mer riktig rock’n’roll i Sverige men den kallades ofta twist, det lät snällare. Den förste som använde ordet rock och spelade rock’n’roll i Sverige var Owe Thörnqvist med
Rotmosrock 1956 och
Varmkorv Boogie 1959
Samma Owe gjorde Boogieman blues 2017, mer än sextio år senare!


Men oftast lät det mer så här i svensk radio:
Flottarkärlek 52

Dagny 58
Dans på Sunnanö 53
Jazzbacillen 59
Barndomshemmet 59 (1897)
Buona Sera 58
Fnykis rock 58 (från ca 11:20) en skämtlåt!
Blandade hitlåtar från 50-talet


Populära låtar i Sverige kallades ofta schlager ("något som slår" på tyska. "Hit" betyder ju också "slå".)







I första rocken som kom till Sverige kallades ofta twist, vilket också var en dans. Rock'n'roll lät nog lite för ungdomligt. Det ordnades ofta twist-tävlingar.

Let´s twist again




Även om rockmusiken var det största bland ungdomar på 50-talet så var det ändå schlagerlåtar och snällpop som sålde bäst, både i Sverige och i USA.







Hem